Nyheter om Aspergers syndrom

En blogg om NPF-relaterade funktionshinder, arbetslivet och en del annat

Färsk bok om subklinisk Aspergers syndrom

Publicerat av barracuber på fredag, augusti 15, 2008

Ursäkta tystnaden från mig här. Har varken haft tid eller (främst) ork. Tack för alla kommentarer som lämnats.

Jag har hunnit halvvägs genom en färsk bok, tror den kom ut i april, med en väldigt lång titel:

Konflikter, missförstånd, ensamhet : återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? av psykologen Karin Stadler. 

återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?

Så här långt in i boken stämmer otroligt mycket in på mig själv och sannolikt även många andra med själv-/o-diagnostiserad Asperger syndrom(AS)/Högfungerande autism(HFA).  Just alla de här begreppen och bokstavskombinationerna tror jag kommer få sig en rejäl omarbetning i framtiden. Jag hoppas inte det kommer ta alltför lång tid.  Diagnosen Aspergers syndrom (AS) till exempel behöver breddas. HFA ser jag egentligen som samma sak som AS.

Ett av boken huvudteser är att det sannolikt finns ett väldigt stort mörkertal därute med odiagnostiserade vuxna personer med Asperger.  Men inte den Asperger många tänker på i - lågfungerande, efterbliven, osjälvständig - utan en som är svårare att upptäcka - en dold subklinisk Asperger. “Subklinisk” innebär här att man inte uppfyller de etablerade aspergerkriterierna, som de är definierade idag, för att få AS-diagnos, men ändå har sociala kognitiva problem vilket skapar problem och lidande för både individen och omgivningen. Det stämmer in klockrent på mig.

Jag stannar där för jag vill komma vidare i boken. Jag hittar inte mycket på nätet om den ännu. Lite märkligt att jag inte ens kunde hitta någon information om den hos bokutgivning.se som är utgivare, men å andra sidan finns ju information hos boksajterna som säljer boken:

    Liten upplaga.se

    Adlibiris

    Bokus

Boken är ett debattinlägg för att öka medvetenheten om det stora mörkertalet. Jag tror att när den här boken blir känd och fler hinner läsa den kommer den att vara en av de viktigaste aspergerböckerna.

Recensera den!

Publicerat i Arbetslivet, Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF, Samhälle, Väntetider i vården | Inga kommentarer »

”De som är svårast sjuka tappas bort först”

Publicerat av barracuber på tisdag, juni 17, 2008

Hela artikeln i Göteborgs Fria Tidning:

“De flesta är överens om att psykvården i Göteborg har stora brister. Fria Tidningar tar i tre reportage upp vilka bristerna är, vad de beror på och vad som kan göras åt dem. I första delen träffar vi några av de tusentals människor som berörs av psykvården i Göteborg. Människor som krashat sina liv, glömts bort, eller fått se sina vänner förstöras av heroin i brist på undersökning och medicin.

Del 1 av 3
Psykvården i Göteborg
Det står en man vid Domkyrkan och skriker på en tom colaburk. Han verkar vanvettigt arg, och uppblandat med fula ord yr det fradga ur hans mun. Han ser ut att ha sovit utomhus i natt – kläderna är skitiga och håret är ovårdat. Du kan säkert föreställa dig själv. Kanske har du till och med sett denne man där han går och skriker åt människor som bara finns för honom.
Men varför är han så arg? Alla de som går förbi honom – de som oroligt hoppas att han inte ska vända sin uppmärksamhet mot dem, de som tycker synd om honom men vet att de inget kan göra, de som inte vill se honom och nästan lyckas med att låta bli – alla de vet att det inte är colaburken han är arg på, utan att han är psykiskt sjuk.
Du sätter dig kanske på spårvagnen och slänger en sista, lite nyfiken, blick på mannen utanför och hör svagt det han vrålar till en lågt flygande duva. Sen rullar du iväg mot Brunnsparken för att där byta spårvagn och slutligen komma hem.
Mannen i de trasiga kläderna har diagnosen Tourettes syndrom (se faktaruta om diagnoser).
Tourettes syndrom är alltså en sjukdom liksom lunginflammation eller cancer. Så varför måste den här mannen sova på gatan och tillbringa sin vakna tid i ett psykotiskt tillstånd där han skriker åt osynliga personer och inte kan fungera normalt? Varför får han ingen hjälp?
Det är Region Väst som har ansvaret för psykvården i Göteborg, och sökandet efter svar kan alltså börja där. På deras hemsida finns bland annat sex stycken personligt skrivna texter. Till exempel berättar en patient med diagnosen schizofreni om hur hon var nära att försvinna ut ur psykvårdens system utan att någon märkte något.

Vi kan kalla patienten för Lena. Lena är 27 år och flyttade för tre år sedan från Lund till östra Göteborg. Redan som tonåring hade Lena haft psykiska problem i form av depression och var då i kontakt med ungdomspsykiatrin, men när hon flyttade till Lund vid 20 års ålder fick hon panikångest och gick till studenthälsan. Förutom sin panikångest hade Lena problem med att koncentrera sig, att få saker gjorda och hon hade självmordstankar. Efter en tid hos studenthälsan och senare psykvården fick hon diagnosen schizofreni.
– Det kom inte som någon chock, utan mer… jahopp. Det är ju inte så mycket att göra åt liksom, säger hon.
Lena fick medicin som hon åt, och symtomen blev bättre. Allt fungerade bra till dess att hon bestämde sig för att flytta till Göteborg.
– Då begick läkarna ett misstag de inte skulle ha gjort. De gav mig mina journaler och en remiss och sa ”ge de här till din närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning”. Och det gjorde jag inte.
Nej, Lena gav inte journalen till vårdcentralen och riskerade därmed att inte få några mer mediciner eller hjälp om det skulle behövas. Anledningen är inte att hon var lat, utan anledningen fanns beskriven i journalerna; Lena har dokumenterade svårigheter att ta sig för vardagliga sysslor, ringa telefonsamtal och hantera pappersarbete.
– Journalen låg på mitt skrivbord i flera månader. Det var inte förrän medicinerna var slut som jag gick till akutpsyk för att de skulle skriva ut nya, men jag hade lika gärna kunnat låta bli. Jag var ju inte ens övertygad om att jag hade schizofreni.
I dag mår Lena bra och tar sina mediciner som hon ska. Men det hon var med om kan illustrera ett tankesätt eller attityd inom psykvården som Ulf Malm, professor i psykiatri vid Sahlgrenska, är kritisk till.
– Man kan säga att i traditionell vård i Sverige bedrivs det ”expeditionspsykiatri”. Kommer patienterna inte så kommer de inte. På det sättet tappas det bort patienter, något som garanterat sker i Sverige.
Expeditionspsykiatrin och problemen med denna är intressant – kanske finns här till och med anledningen till varför det går en man och skriker vid Domkyrkan – men Ulf och många andra med stor erfarenhet och goda kunskaper inom psykiatrin kommer att få mer plats i nästa del av reportageserien. För Ulf menar nämligen också att många psykiskt sjuka människor är drogberoende.
Varför skulle det vara så? Och är det verkligen så?

Henrik Ragnevi är ordförande i Attention, en förening för människor med neuropsykiatriska funktionshinder. Henrik har själv ADHD, och även om han inte själv har missbrukat droger har han träffat många andra med ADHD som har gjort det.
– Jag har varit ute på behandlingshem och hälsat på, och typ hälften av dem som är där har ADHD.
Henrik säger att missbruket är en slags självmedicinering – drogerna innehåller ofta ungefär samma ämnen som medicinerna gör, och kroppen reagerar alltså bra på drogerna. Problemet är bara att doserna är alldeles för höga och helt okontrollerade.
– Flera inom Attentions styrelse har en bakgrund som missbrukare men är i dag helt fria. Men de hade inte kunnat vara det om de inte hade fått en utredning och en medicinsk behandling.

En solig dag i Göteborg kan det är svårt att förstå sambandet, problematiken och effekterna av kombinationen ADHD och droger. Därför ska du få träffa Anders – för inte så länge sen en välkänd amfetaminmissbrukare i Göteborg, men nu fri från drogerna och med en nyskriven ADHD-diagnos.
– Mitt liv kraschade gång på gång. 1999 fick jag min sista anställning, på en metallindustri, och det funkade i tre år. Jag hade flickvän och ett hyfsat liv i övrig, men när förhållandet tog slut 2002 började missbruket igen. Sen gick det väldigt fort utför med resten.

Anders vände sig då till socialen och kom in på ett motivationshem i Göteborg. Därifrån flyttades han till ett behandlingshem i Hallstahammar några mil utanför Västerås. Efter några veckors utredning visade det sig att Anders var ett klockrent ADHD-fall.
– Det var väldigt omtumlade. Det enda jag visste om ADHD var barn som sprang på väggarna, jag visste inte att man kunde ha sånt i vuxen ålder. Men när jag förstod att det gick att göra mycket mer åt det här än vad jag nånsin kunnat föreställa mig blev det ett väldigt lyft.
– Det är många frågor som jag fått svar på. Jag har fortfarande inte kunnat ta in att jag är intelligent, jag har alltid sett mig som förståndshandikappad eftersom det har gått så dåligt i både arbete och skolan. Men nu vet jag att det beror på det här. Jag ser mig själv och framtiden på ett helt annat sätt.
Men hade Anders börjat med amfetamin om han inte hade haft ADHD?
– Jag hade definitivt inte fastnat för det som jag gjorde. Jag tror det är… många testar ju amfetamin, men de som fastnar, som blir så förälskade som jag blev, har förmodligen en sån här problematik.
– Det är det som är så tragiskt: den här delen av Sverige har såna fruktansvärda köer till utredningar. Många av de missbrukare vi ser skulle kunna leva ett bra liv om det fick möjlighet till en utredning och medicinering. Det är fruktansvärt tragiskt att det 2008 är så svårt att få en utredning.

En av dem som väntar på en utredning, och som gjort det länge, är Maria (som dock aldrig missbrukat narkotika). Maria, som även hon heter någonting annat i verkligheten, är på väg ner från sitt jobb på Sahlgrenska då vi träffas vid Linnéplatsen. Det blåser en kylig vind från havet och hon är klädd i en tjock jacka och grova byxor. Vi vandrar upp mot Villa Belparc och medan vi går berättar hon om sin son med ADHD. Och hur misstankarna började komma att hon själv hade ADHD.
– När min son började i skolan började det strula för honom; han fick aldrig ordning på saker och ting han tappade saker och ställde till det i klassrummet. Det gjordes en utredning på honom och för tre år sedan fick han diagnosen ADHD.
– När jag gick igenom alla kriterier så började jag fundera att ”det där liknar ju det jag bär på”, även om jag inte var så brutal i skolan. Då ville jag att den psykiatrikern som min son haft skulle skicka iväg en remiss så att även jag fick en utredning

Psykiatrikern skickade iväg en remiss och Maria ställdes i kö för att få en utredning. I cirka två år stod hon sedan där utan att någonting hände. En dag ringde läkaren och sa att ”vi kommer inte utreda dig eftersom du är över 35 år och vi har en gräns på 35 för att utreda personer.”
– Då ringde jag till Mölndal och frågade ”vad gör man med en patient som mig?” De svarade ”vet inte” och ställde sig helt utanför. De lotsade inte vidare på nåt vis.
Maria försökte sedan själv få till en utredning hos en privat psykiatriker i Uppsala, och efter ett samtal konstaterades det att Maria med största sannolikhet har ADHD. Men utredningen slutfördes aldrig eftersom Maria tappade kontakten med den psykiatrikern.
– Nu för några dagar sedan kände jag att ”nu orkar jag inte mera, nu måste någon ta ansvar för detta” och så ringde jag till mottagningen i Mölndal.
Maria hade då jobbat 80 procent i cirka ett och ett halvt år för att kunna ge mer tid åt sin son med ADHD, samt för att hon mådde för dåligt för att jobba 100 procent.
– Jag frågade ”vem tar ansvar för att utreda mig och den diagnos jag håller på att få?”
Läkaren på Mölndal svarade då att ”vi har tagit tillbaka den gränsen, och nu ska vi utreda personer över 35 år.’” Så där är Maria just nu, efter sammanlagt tre års väntan.

Men varför vill du så gärna ha en diagnos?
– Det skulle förklara så mycket. Varför jag är som jag är, varför jag har mått så dåligt. Jag har kraschat två äktenskap och min ekonomi har aldrig funkat.

Kanske är mannen vid Domkyrkan inte är lika ensam som han verkar. Varje person som berättar som sin psykiska sjukdom berättar samtidigt om tio andra personer: personer som vill ha hjälp, personer som fått hjälp, personer som verkligen behöver hjälp och personer som tappats bort. Och varje ansvarig politiker, varje insatt psykiatriker och varje engagerad medmänniska har sina förklaringar till varför det är som det är. Men en sak säger alla: det saknas personal inom psykvården i Göteborg.
Om det, om expeditionspsykiatrin och om andra orsaker till varför psykiatrin i Göteborg fungerar så dåligt ska nästa veckas reportage handla om.

Lasse Edfast

Publicerat i Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF, Samhälle, Utan kategori | Inga kommentarer »

Tips på länkportal

Publicerat av barracuber på måndag, juni 2, 2008

Ber om ursäkt för den långa (drygt en månad) bloggtystnaden. Har själv haft fullt upp med jobbet och allt som det innebär.

Förhoppningsvis ska inläggen komma något tätare framöver med reservation för att sommaren närmar sig (eller egentligen redan är här - min termometer visar på 28 grader Celcius och idag det är 2 juni!) med allt som det innebär. (Min favoritårstid är fortfarande hösten.)

Just nu vill jag dela med mig av en länksida jag hittade idag tack vare en trådaspergerforum.se:

http://www.neurodiversity.com;

En herrans massa biografiska upplevelser och berättelser inom NPF-området, även några svenska, bland annat Gunilla Gerland. SJälva huvudsidan - http://www.neurodiversity.com - är en imponerande länkportal till artiklar, sajter, boktips, m.m. alfabetiskt och prydligt organiserat.

Publicerat i Arbetslivet, Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF, Samhälle, Utan kategori | Inga kommentarer »

Föreläsning i Haninge 23 april!

Publicerat av barracuber på tisdag, april 22, 2008

Föreläsning i Haninge onsdagen den 23 april

Jenny Ström föreläser tillsammans med två av sina barn. Melina 17 år och Max 16 år.
Lokal: Bio Cosmopolite i Brandbergens centrum.
Tid: 18.00-20.30
Pris: 245 kr betalas på plats.
Ingen förbokning, biljetter köps på plats samma dag. Mer information KLICKA HÄR
Jenny har en unik kunskap och egen livserfarenhet av att leva med osynliga funktionshinder. Hon själv har fått diagnoserna Asperger syndrom och ADD (AD/HD med underaktivitet) i vuxen ålder, hon har även tre barn i åldrarna 3-16 år med dessa diagnoser. Att betona det positiva, är hennes ledord. Att se varje persons förmåga och att använda sig av den för att arbeta med de svårigheter som uppkommer. Är dessa diagnoser ett problem, eller en tillgång vi måste värna om?


Publicerat i Aspergers Syndrom, NPF, Samhälle | Inga kommentarer »

UR-serie: Skola för smarta

Publicerat av barracuber på Onsdag, mars 19, 2008

UR: Skola för smarta - Del 1 (182 MB avi)

Skola för smarta

Vem är smart? Överbegåvade elever innebär en pedagogisk utmaning för skolan. Och vem är smart, egentligen? Särbegåvade elever kan ibland upplevas som besvärliga eller konstiga och i stället få diagnosen damp eller autism. Del 1 av 3. UR.

Publicerat i ADHD, Aspergers Syndrom, Autism, Barn, Media, NPF, Samhälle, Skola | 2 kommentarer »

Chatt med Olle Öberg, Left is Right

Publicerat av barracuber på tisdag, mars 11, 2008

Idag har Olle Öberg, vd för företaget Leftisright, som bara anställer personer med Aspergers syndrom, chattat på dn.se.

Extern länk till chattreferatet!

Publicerat i Aspergers Syndrom, Företag, Left Is Right, Media, NPF, Samhälle | Inga kommentarer »

Attention: “Stå på dig, Sarah”

Publicerat av barracuber på måndag, mars 10, 2008

Extern länk till expressen.se 10 mars 2008

Stå på dig, Sarah

“Stå på dig”

Artikeltext:

Funktionshindrade Sarah Johansson, 26, får nu kraftigt stöd för att hon ska få hjälp.
- Det är skandalöst att hantera Sarah som om det bara handlar om vem som ska betala, säger Anki Sandberg, ordförande i Riksförbundet Attention.

Expressen berättade i går om Sarah Johanssons desperata rop på hjälp. Nu får Sarah och hennes föräldrar stöd av bland andra Anki Sandberg i Riksförbundet Attention för människor med neuropsykiatriska funktionshinder.

– Det är dåligt av Stockholms kommun att försöka tricksa sig undan sitt ansvar. Det är skandalöst.

– Hässelby tillhör ju Stockholm och därför bör kommunen kunna skaka fram ett bättre boende. Alla som har gått igenom den här ekluten vet att trots att lagen säger att de ska ordna fram boende, så släpar det efter – det finns inte platser och det avsätts inte resurser, säger Anki Sandberg.

Sarahs föräldrar Britt-Marie och Karl-Ivar Johansson säger:
– Vi orkar inte ha Sarah hemma längre. Hon är vuxen nu.

”Fult av Stockholms kommun”

Anki Sandberg menar att problemet kommer att bli större:
– Människor tycker inte det är rimligt i dag att ha vuxna funktionshindrade barn boende hemma hos sig. Om man har ett 23-årigt barn är det dags att flytta hemifrån – även om barnet har ett funktionshinder. Det är en självklarhet. Det är extra fult av Stockholms kommun att dra sig ur ansvaret, säger Anki Sandberg som uppmanar Sarah:
– Stå på dig, du har laglig rätt.

Expressen har skrivit en serie artiklar om Leo Hoffman Fröling, 7. Hans föräldrar kämpade för Leos rätt att flytta från en vanlig skola till Ingridskolan i Solna, som specialiserat sig på Aspergers syndrom. Till slut fick de rätt.

– Det är ett helvete hur de här barnen behandlas. Alla som får diagnosen måste få en summa pengar till skola och vård garanterade oavsett var de bor, säger Leos mamma, operasångerskan Paula Hoffman Fröling.

Hur har det gått för Leo i nya skolan?

– Kanonbra. Det är som natt och dag jämfört med hur han klarade sig i den gamla skolan. Nu är Leo glad och har fått självförtroende, säger mamma Paula.

Publicerat i ADHD, Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF, Samhälle | 2 kommentarer »

Sarah: Övergiven av två kommuner

Publicerat av barracuber på måndag, mars 10, 2008

Extern länk till expressen.se 9 mars 2008

Övergiven av två kommuner

Övergiven av två kommuner

Artikeltext:

SÖDERTÄLJE. Funktionshindrade Sarah Johansson, 26, är desperat behov av vård. Nu bollas hon mellan två kommuner - därför får Sarah ingen hjälp.- Jag vet inte hur länge jag orkar ha henne här hemma - häromdagen fick jag ett sammanbrott, säger mamma Britt-Marie till Expressen.

Sarah Johansson har Aspergers syndrom. Hon har ett bra språk, är kvicktänkt, tänker mera logiskt än många andra. Men Sarah har svårt för att strukturera vardagen, svårt för att koncentrera sig på vissa saker, hon är inget vidare på att läsa av andras signaler och vilja, hon kan bli rasande arg.

– Jag fastnar i detaljer och kan inte släppa skitsaker, och då kommer jag inte vidare.
– Jag har ingen struktur. Jag kan laga mat, städa och tvätta, men jag orkar inte ta mig för vad jag ska göra. Visst, ibland städar jag – men då kan jag hålla på i fyra timmar. Eller så duschar jag i en halvtimme, varpå hela dagsschemat spricker, säger Sarah till Expressen. Och när allt spricker blir Sarah apatisk och har svårt att göra något alls.

Olika personal

Därför har Sarah bott på ett LSS-hem (lagen om särskilt stöd), ett gruppboende i Hässelby i Stockholm.
– Det var olika personal hela tiden. Jag måste känna förtroende för att fungera. All personal vet inte hur de ska bemöta mig när det går snett. Jag behöver lugn och ro med mina tankar, säger Sarah.
Sarah valde att lämna gruppboendet och flyttade hem till sina föräldrar Britt-Marie och Karl-Ivar Johansson i Södertälje förra hösten. Det var meningen att hon skulle stanna i en månad i väntan på en ny placering, men hon bor fortfarande kvar.

”Står nästan inte ut”

– Vi står nästan inte ut längre, säger föräldrarna. Eftersom Sarah inte bor i gruppbostaden i Hässelby, anser Hässelby stadsdelsförvaltning att Sarah inte är deras problem längre. Och eftersom Sarah fortfarande är mantalsskriven i Hässelby anser Södertälje kommun att Sarah är Hässelbys problem.
Därför får Sarah inte den vård och det stöd hon behöver.
Jan Svedberger, med förflutet som domstolsjurist, blev Sarahs gode man för några månader sedan.
– Stadsdelsförvaltningen i Hässelby har försökt förmå mig att skriva Sarah hos sina föräldrar i Södertälje, men jag kan ju inte skriva folk någonstans, säger han.

Publicerat i Aspergers Syndrom, Media, NPF, Samhälle | Inga kommentarer »

Attention en trygghet för folket i gråzonen (bohuslaningen.se)

Publicerat av barracuber på söndag, mars 2, 2008

Extern länk till bohuslaningen.se 29 februrari 2008

Färgelanda

Attention en trygghet för folket i gråzonen

Artikeltext:

”Han skulle nog bara behöva uppfostras lite” är ord som gör ont att höra för en förälder till en son med adhd eller damp. Attentions utställning får upp ögonen för hur det är att leva nära någon med neuropsykiatriska funktionshinder och vad dessa hinder är.

I Färgelanda Allhem stod i går träramar med passepartout som ramar in berörande texter om desperationen över att inte räcka till när ens barn är mycket mer aktivt än andra, om hur det är att inte kunna umgås med andra familjer, om sorgen att se sitt barn stå utanför leken och om att vara barnet utanför leken. Mellan tavlorna med dikter stod större tavlor på staffli med färgstarka bilder av Marita Nilsson.

Rose-Marie Tell, ny ordförande för Attention Uddevalla Fyrbodal, känner igen sin egen desperation i texterna. Särskilt när hennes son var liten och hon inte visste vad det var med honom.

- Man blev inte tagen på allvar, säger hon och berättar att hon fick höra ”du är bara en orolig förälder”.

Sonen har en språkstörning och eventuellt adhd, det är inte helt utrett än. När hon kom till Attention när de startade i Uddevalla fann hon andra i liknande situationer.

- Alla förstod ju vad jag pratade om, säger hon.

I går visade hon utställningen som består av två delar. En består av kopior av konstnären Marita Nilssons tavlor tillsammans med dikter och poesi skrivna av föräldrar till barn och barn med adhd, damp, Tourettes syndrom och Aspergers syndrom och bildar utställningen ”En särskild utställning om särskilda barn”, som även visades på Bohusläns museum för två år sedan.

Den andra delen är en ”minimässa” med massor av information om neuropsykiatriska funktionshinder och om Attention som Rose-Marie Tell plockat ihop. På stora foton syns David Beckham som har OCD tvångssyndrom, Jonas ”Basshunter” Altberg som har Tourettes syndrom, OS-guld-vinnaren på 100 meter Justin Gatlin som har adhd och Albert Einstein som hade Aspergers syndrom.

Nu går utställningen med tavlorna vidare till Högsäters bibliotek och ska vara där mellan 4 och 14 mars. Rose-Mare Tells förhoppning är att utställningen med båda delar ska kunna turnera runt i kommunerna.”

Publicerat i ADHD, Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF, Samhälle | 1 kommentar »

Tre gånger Asperger (norran.se)

Publicerat av barracuber på söndag, mars 2, 2008

Extern länk till norran.se 25 beruari 2008

Peter, Lotta, Eva

Tre gånger Asperger

Artikeltext:

Småprat har de svårt för, de vet inte hur man gör. Ironi och inlindade budskap är inte heller deras grej.Och röriga fester med mycket folk och ljud, undviker de helst. Peter, Lotta och Ewa har alla diagnosen Aspergers syndrom och häromdagen berättade de om sina liv.

Att man kan vara väldigt olika fastän man har samma diagnos och har vissa gemensamma svårigheter, framgick på tisdagen när de under en temadag på Expolaris bjöd på sig själva. Rubriken var relationer och sexualitet.

–Jag har alltid känt mig annorlunda, utanför, säger Peter Sundén, 29, Hudiksvall, som fick sin diagnos som 13-åring. –Det kändes bra att få en diagnos, en bekräftelse.

Han bor i egen lägenhet med boendestöd. Som barn sökte han sig till de äldre. Han tyckte att han hörde hemma med de som var lugnare, mormor och morfar, farmor och farfar. Hans mamma försökte få honom att klä sig i färgglada polotröjor, med blixtlås, för att han skulle verka normal. Men han ville alltid klä sig i skjorta.

–När det var oordning blev det kaos i huvudet. Mina leksaker använde jag aldrig, de skulle stå på ett visst sätt.

Samma sak gäller nu, i hans kastrullskåp ska pannor och lock stå på ett visst sätt, annars mår han dåligt.

Peter intervjuades av Gulvi Helgesdotter, specialpedagog. Hon förklarade att det är svårt för omgivningen att förstå Peter, att han inte kan lära sig av med behovet av ordning, att han blir väldigt trött av kaos och sammanhang han inte förstår.

Skolans sätt att fungera, med grupparbeten och att alla ska söka egen kunskap, är ett problem för aspergare.

Peter förstår inte underliggande budskap och att försöka fundera ut vad som egentligen menas tar energi. På gympan fattade han aldrig varför folk sprang efter en boll och hoppades bara att det skulle ta slut.

Han känner en enorm längtan efter kvinnor och är ofta ute och dansar. Foxtrot och logdans är en hobby.

–Men jag blir sällan uppbjuden. Jag tror jag utstrålar en stelhet som inte är tilldragande.

Han klarar inte småprat, men försöker på dansgolvet att köra med standardfraser som han lärt sig. När han blir nobbad mår han dåligt. Det blir han ofta.

–Jag vill inte det ska synas att jag är på kärleksjakt, jag vill göra det på ett fint sätt! Men när jag är nervös blir jag stel.

Via en internetsajt fick han kontakt med en tjej med samma diagnos. Men det fungerade inte och sex ville hon vänta med till efter bröllopet.

–Målet är att träffa en normal tjej som kan acceptera mig som jag är. Jag har ju mina rutiner så det vore nog bäst att vi inte bor tillsammans utan bara träffas ibland.

Peter har lite gammeldags syn på vad en man gör och vad en kvinna gör i hemmet. Han har bland annat arbetat på verkstad och saknar det grabbsnack som fanns där, det var kul…

När han har känt sig mycket ensam har han, fast han vet att det är fel, ringt sexsamtal som undergrävt hans ekonomi. För att inte fixera sig vid sexuella signaler ber han de tjejer som jobbar i hans hem att ta på sig en vit rak rock som hänger innanför dörren. Det kan annars vara jobbigt med urringningar och lågt skurna jeans där stringtrosorna tittar fram.

–Personalen får man inga kramar av, bara av mamma ibland. Dans är annars enda sättet att få närhet, säger Peter.

Kamrater har han inga och har aldrig haft. Om han ska gå ut någonstans behöver han ledsagare för att klara pauser då folk står och småpratar.

Lotta Abrahamsson, 43, har diagnoserna asperger och adhd. Hon har sambo och två barn, 18 och 19 år. Som liten läste hon vid 3 års ålder och lekte inte med andra. Hon gillade gamla människor och udda lekar. På gymnasiet kopierade hon andras beteende, visste inte hur man skulle vara. Hon har läst juridik, har varit projektledare och vd i rekryteringsbranschen och lärare för barn med autistspektrum-diagnoser. I dag är hon handledare och föreläsare.

–Säg vad ni menar direkt, vi är brutalt ärliga, säger Lotta som fick åhörarna att vända på nacken åtskilliga gånger när hon rakt på sak förmedlade vad hon tyckte under de andras föreläsningar.

Hon berättar att hon haft många partners, har en son som har asperger och tics och en son som bara är ”geni” men har aspergerdrag, han kan inte tolka människor och lärde sig tidigt busstabellen utantill.

–Men han (sonen utan diagnos) vill sitta och äta tillsammans som andra familjer, och prata, säger Lotta.

Det är vanligt att aspergare föredrar att äta ensamma, när de känner för det.

Sonen fick diagnosen först, Lotta först 2003.

–Jag visste ju att jag var annorlunda, men kunde kompensera mina svårighete. Jag kunde bestämma att på tisdagarna går jag runt och säger till de anställda att de är duktiga.

Småprat är inte heller hennes grej, hon tänker inte på sådant. Och om hon bestämmer sig för att hon borde fråga någon hur helgen varit, för så gör ju folk, kan hon bara gå iväg sen utan att lyssna. Hon är ju egentligen inte intresserad!

–Jag är ganska bra på att spela normal! Men kärleksrelationer är jag inte bra på.

Flörta har hon aldrig kunnat, hon har gått fram till den snyggaste killen på krogen och sagt: ”Hej, jag behöver lite sex, ska du följa med hem?”

Hon säger det folk tänker men inte vågar säga. Hon är osmidig, spontan och sårar folk. Liksom Peter sover hon mycket, blir väldigt trött av att försöka fungera som andra. Sex har altlid intresserat henne.

–Men jag gillar inte lös beröring, det är så äckligt, säger hon, när folk går förbi och klappar mej vänskaplig på armen.

Sex kan hon stänga av låga perioder. Och hon vill helst ha klara besked om när, tid och plats, och hur det ska gå till.

Lotta beskriver sig som egocentrisk, inte egoistisk. Hon vet inte hur man beter sig vid vänskap.

–Kalas är jättejobbigt, det är arbetsamt att umgås.

Liksom Stefan behöver hon struktur, men om det är för stökigt orkar hon inte ta itu med det utan har haft städerskor, barnflickor och restaurangmat när hon jobbat mycket.

Att förstå vad folk säger är svårt, det kan vålla problem på jobbet när hon missförstår ironi.

–Jag hör vad ni säger men inte vad ni menar!

Ewa Lönn, 51, är gift med en kobonde sedan 16 år tillbaka. De har ett barn var och två tillsammans. Hon är veterinär och numera handleder hon i frågor om autismspektrumdiagnoser och har ett utbildningsföretag. Hon har diagnosen Aspergers syndrom liksom två av barnen.

–Min sambo har ingen diagnos men borde ha, det är bra, vi ger varandra klara besked.

På gården med många djur har hon det jobbigt med alla höga ljud från maskiner och mycket folk. Hon har alltid känt sig ovanlig, men nöjd med sig själv.

–Jag älskar detaljer, kan inte mingla och behöver en tydlig roll.

Att vara veterinär fungerade utmärkt. Men familjemiddagar klarar hon inte, sitter i ett hörn och väntar på att det ska ta slut. Familjen äter inte tillsammans ofta. Ewa blir lätt trött och sover ibland väldigt länge. Hon är beroende av ordning och behöver städhjälp.

–Vi gör som det funkar för oss, jag måste vara med och bestämma och behöver tydliga roller.

Beträffande sex är hon konkret, hon och maken kan bestämma att de ska till om två timmar, utan vin och mys…

Hur går det då för barnen med aspergerdiagnos?

–På Lejonskoan, en friskola i Kristianstad, kommer de när de vill, tar rast när de vill, äter med andra om de vill, väljer om de vill vara med i aktiviteter och får gå hem när de är klara med dagens jobb. De har makt och är delaktiga och mår bra, berättar Ewa.

Heldagsutbildningen hade arrangerats av specialpedagogen Britta Mattsson, utbildningsföretaget Klaramera i Umeå.

Aspergers syndrom (AS) är ett funktionshinder som tillhör det autistiska spektrumet. AS är autism utan begåvningshandikapp. AS finns hos cirka fyra promille av befolkningen. Det är vanligt att personer med AS också har andra neuropsykiatriska funktionshinder som till exempel ADHD och Tourettes syndrom.

Källa: Riksförbundet Attention

Aspergers syndrom

Kända personer som på grund av exentricitet, genialitet och social oförmåga har tillskrivits asperger-drag är HC Andersen, filosofen Ludwig Wittgenstein, Leonardo da Vinci, Mozart, Michelango och Newton.

Betydligt fler pojkar än flickor får diagnosen.

Syndromet brukar kallas nördsyndromet eller ingenjörssyndromet. I Silicon Valley möts många aspergare och där föds fler barn med autismspektrumstörningar än vanligt. Microsofts anställda har försäkringsförmåner som täcker kostnader för träning av autistiska barn. Aspergare är överrepresenterade på Kungliga Tekniska högskolan.

Källa: Nördsyndromet av Inger Jalakas, Alfabeta förlag.”

Publicerat i ADHD, Aspergers Syndrom, Autism, Media, NPF | 3 kommentarer »