UR: Nya Drömjobbet om funktionshinder

Programserien Nya Drömjobbet tar upp arbetslöshet ur olika aspekter t ex akademiker och invandrare. Det här avsnittet behandlar funktionshinder, både fysiskt hindrade (blinda m fl) och osynligt hindrade (AS, ADHD).

Här är en liten synopsis:

1 miljon människor i Sverige är funktionshindrade. Mer än hälften av dem är arbetslösa.

Medverkande:

• Fredrik Berling, programledare
• Joakim Kåhlman, blind IT-tekniker
• Jerker Swande, föreläsare om kommunikation och kroppsspråk
• Signhild Agnegård Hansen, vice ordförande Svenskt Näringsliv
• Sahar Mosleh, ordförande Förbundet Unga Rörelsehindrade
• Lotta Abrahamsson, har Aspergers syndrom och ADHD, föreläsare och lärare, tidigare chef på ett bemanningsföretag
• Maria Andersson, har ADHD,föreläsare
• Roger Lager, karriärcoach (* humor *)

Ladda hem (högerklicka och Spara som…) – 27 minuter 63 MB wmv

Karlavagnen 25 april – Mänskliga rättigheter – AS

En ung tjej med Aspergers syndrom och ADHD ringde in till Lisa Syrén i onsdags.

Hon är 26 år, har inte arbetat på sex år och fick diagnoser på Aspergers syndrom och ADHD för tre år sedan. När hon fick diagnoserna var första gången hon träffade en läkare som var någorlunda kompetent på kriterierna !!!

Lisa Syrén måste vara den bästa människan på hela Sverige Radio! Vilken finkänslighet och tajming hon har!

Jag spelade in samtalet (10 minuter långt):

• Högerklicka på länken nedan och välj Spara som…
• Ladda hem filen
• Döp om den till .ogg
• Öppna den i en medieläsare typ VLC Player (som jag vet fungerar)

Karlavagnen 25 april – Mänskliga rättigheter – AS (9,0 M PDF – döp om till .ogg)

Ny avhandling om Aspergers Syndrom

Pojkar med Aspergers syndrom måste följas upp

Många unga vuxna med Aspergers syndrom uppfyller inte längre diagnoskriterierna fem år efter det att de fått diagnosen. Samtidigt bedömdes flera av ungdomarna ha en mer uttalad funktionsstörning än när de först fick diagnosen. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.

Pressrelease.

Tack för inlägget, Agatha!

Malou von Sivers intervjuar i TV4:s EfterTio

21 minuter lång diskussion.

Peter Sundén som har Aspergers syndrom är en fascinerande person. Han är amatörskådespelare och konstnär. Han imiterar Olof Palme och Ingemar Bergman. Han visade upp exempel på sina teckningar, akvareller och träsniden. Han är ett bra exempel på att AS-människor inte är stöpta i samma form. Han är inte den matematiska, logiska typen utan den kreativa, konstnärliga. (inte för att det ena behöver utesluta det andra…..)

Med i intervjun var också Wiola Frankén Boman och Bengt-Åke Boman, grundare av Left is Right.

Instruktioner för att titta på intervjun:

• Klicka på nedanstående länk (högerklicka inte!)
• Vänta 30 sekunder på sekundräknaden (fråga mig inte varför)
• Fyll i den lilla koden
• Filen laddas förhoppningsvis hem.
• Öppna den i någon mediespelare ex Windows Media Player eller Realplayer

Malou intervjuar (50 MB wmv 21 minuter)

EDIT: ett par personer har rapporterat att, när man klickar på ovanstående länk, så kommer man till disney.com istället för att filen laddas hem. Jag har inte kunnat lösa det här problemet men tror felet beror på WordPress (till viss del) – har därför tagit bort länken. För att kunna ladda hem filen rekommenderar jag detta:

1. Gå till den här tråden på aspergerforum.se
2. Gå till sista inlägget på sidan 1 (skrivet av mig Barracuber)
3. Klicka på länken http://www.bigupload.com/d=7E77ED13
4. OBS Trots att länkarna verkar vara identiska fungerar det ändå inte härifrån, utan bara från aspergerforum.se

Har lagt till två andra NPF-vänliga företag!

Agatha skriver om Aspergers Syndrom och arbete. Bland annat nämner hon två andra NPF-vänliga företag:

• Andet utbildning och förlag

  Företaget inte bara anlitar människor med Aspergers syndrom, det drivs av någon som själv har Aspergers. Torbjörn Andersson erbjuder både heldagsutbildningar och kortare föreläsningar – bland annat om Aspergers i arbetslivet

• Evolibri

  Evolibri är ett amerikanskt företag som bland annat hjälper människor med autismspektrumtillstånd att välja en passande karriär

Bloggkarneval: Om neuropsykiatriska diagnoser

Spiro Spero skriver om diagnosen som ett verktyg för att förstå sig själv.

Barracuber diskuterar Aspergers syndrom och normalitet.

Trollhares text om diagnostik och kön har en rubrik som får Aftonbladet att fälla avundsamma tårar.

Minou beskriver Aspergers som ett annorlunda sätt att fungera – men inte ett felaktigt sådant. (Hennes inlägg om etiketter är också läsvärt.)

Agatha ifrågasätter att man kan simulera neuropsykiatriska funktionshinder.

Tommy riktar än skarpare kritik mot samma föreställning.

Vill du vara med i nästa omgång av karnevalen? Läs det här.

”Idealen på väg att bli norm”

Intressant artikel på SvD.se: Idealen på väg att bli norm av Merete Mazzarella.

Tre avsnitt jag vill diskutera:

• Normalitet och krav i arbetslivet
• Normalitet och stolthet över utanförskapet
• Normalitet och blyghet

Det här inlägget deltar i bloggkarnevalen om NPF.

Normalitet och krav i arbetslivet

Det är också troligt att många av de nya diagnoserna har ett samband med de stegrade kraven på flexibilitet och social kompetens inom arbetslivet. Som akademiker kan man konstatera att människor av Asperger-typ hade mycket bättre för­utsättningar inom akademin för bara ett par decen­nier sedan än i dag, då alla förväntas arbeta i projekt, ragga pengar och nätverka.

Stämmer klockrent på mig. Det är precis där jag står. När jag började jobba 1987 fanns inte samma krav från samhället och jag kunde gå leva med min självkänsla och självförtroende utan att skämmas. När man inte klarar leva upp till de ökande kraven sjunker självkänslan. Det tar till slut så mycket energi att det distraherar från möjligheterna att bygga upp självförtroendet (kompetensen).

På intervjun undrar arbetsgivaren ”Vad gjorde du mellan januari och april?” Jag säger ”jag bedrev självstudier hemma i programspråk X” samtidigt som jag tänker ”jag hade ångest över alla sociala krav ni ställer på konsultrollen så att jag inte kunde koncentrera mig på programspråket”. Men arbetsgivaren har redan bestämt sig och lägger bort CV:n.

Det här inlägget deltar i bloggkarnevalen om NPF.

Normalitet och stolthet över utanförskap

Nu är man är hipp om man har udda intressen och en problematisk identitet – i dag är det väl just ingen som vill kännas vid en fullständigt oproblematisk identitet? Det gäller – som det väl alltid har gjort – inte minst konstnärer. Typisk är Sveriges Melodifestivalsångare Ola Salo som i en intervju i SvD berättar om sin uppväxt: ”Mina kompisar och jag passade inte in i Rottne. Vi hade udda intressen, gillade konst och musik från 60- och 70-talet. Själv var jag, som prästens son, van vid utanförskapet och förstod tidigt att jag kunde välja att skämmas för det eller vara stolt över det. Jag valde att vara stolt. När jag senare i livet har ställts inför liknande grejer har valet varit lätt. Jag är fortfarande stolt över att jag avviker från normen.”

Jag skulle själv gärna gjort en Ola Salo men tyvärr tillhör jag den stora grå massan som har ”valt” att skämmas istället för att vara stolt. I mitt fall beror valet på pendlande självkänsla och skamfyllt föräldrahem. Det fanns en ”flodhäst” i mitt föräldrahem, något som lett till att jag idag är ”flodhästen” i mitt egen familj. (Har ni läst Tommy Hellsten?)

Det här inlägget deltar i bloggkarnevalen om NPF.

Normalitet och blyghet

Allt fler tillstånd uppfattas idag som bekant som medicinska problem: åtminstone i USA gäller detta redan­ både blyghet och fetma.

När kommer den insikten hit? Jag har alltid trott att blyghet är en sorts ”social fobi light” – SF anses vara relaterat till serotonin – och att blyga personer lätt kan falla ned i SF om de blir alltför isolerade. I mitt eget fall har jag kommit över en del av min blyghet, men inte så att det känns naturligt för mig – det känns fortfarande som att spela teater. Är det bara för mig att gilla läget?

När det gäller blyghet tror jag dock att (tyvärr) ”ytliga” saker som klädsel kan spela roll för hur man som blyg klarar sig och accepteras i samhället. Det handlar även här om att gilla läget? Ser man mindre blyg ut med solbrillor och kavaj?? Eller går kroppsspråket utanpå detta? Jag tror man får jobba även på kroppspråket, jag har själv skaffat mig en allt bättre självkänsla på det området. Att ändra sin klädsel känns mer ”kränkande” än att skaffa bättre kroppshållning, så där vägrar jag in i det sista. Men jag tror ändå det kan göra viss skillnad.

Det här inlägget deltar i bloggkarnevalen om NPF.