Träffar för akademiker med Asperger 2007

Detta är en gratistjänst från Andet utbildning och förlag.

All information om träffarna finns på http://www.mening.se/.

Inte bara Göteborg har långa väntetider

Sverige Radio P4 Västerbotten skrev tisdag 10 april 2007:

Lång väntan för en neuropsykiatrisk utredning

Väntetiderna för att få en utredning inom psykiatrin är långa. Arbetsförmedlingen vill ha ett möte med landstinget om att förbättra samarbetet när det gäller funktionshindrades möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden.

Länsarbetsdirektören Lena Jatko har i ett brev till landstinget pekat på svårigheter att få en neuropsykiatrisk utredning. Väntetiderna inom psykiatrin är idag långa och det här drabbar särskilt personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen och som behöver en utredning.

Men från landstingets sida är det svårt att skynda på processen. Enligt landstingsdirektören Sofie Edberg prioriterar sjukvården först och främst patienter som förutom ett misstänkt neouropsykiatriskt handikapp, även har en psykiatrisk sjukdom.

Sofie Edberg hänvisar till landstingets begränsade resurser.

Källa: Sverige Radio P4 Västerbotten

Min kommentar: En svår målkonflikt onekligen. Landstinget prioriterar uppenbarligen de patienter som är allvarligast sjuka, vilket verkar rimligt och humant. Följden blir bara att de lite mindre sjuka patienterna, som skulle kunna ta ett arbete, får stå tillbaka i kön. Den första gruppen, de allvarligast sjuka, har dock ofta psykopatiska tendenser, vilket, ur säkerhetssynpunkt måste prioriteras av samhället.

Likheten med Göteborg är begränsade resurser.

Det som gör Göteborg unikt är åldergränserna (18-35).

Se även diskussion på aspergerforum.se.

Citatet

Henrik D. Ragnevi i blogginlägget Dags att anpassa arbetsmarknad för neuropsykiatriskt funktionshindrad:

Om Einstein levt i dagens Sverige så hade han inte fått hålla på med forskning, vi hade istället förtidspensionerat honom.

Orimligt lång väntan på diagnos i Göteborg

Henrik D. Ragnevi, ordförande för Attention i Göteborg, diagnostiserad 2003 med ADHD och Asperger, som tidigare bloggat om den här frågan skriver nu en debattartikel i Göteborgs-Posten. Några utdrag:

Att få en neuropsykiatrisk utredning som vixen kan ta flera år. I Göteborg är väntetiden tre år och därmed längst i landet. Fyller du dessutom 35 år under tiden kan du glömma en undersökning. Den utlovade satsningen på psykiatrin märks inte i Göteborg.

Stefan Hugestrand som är enhetschef på Pkykosmottagning och enhet för autism och ADHD på Mölndals sjukhus, som gör dessa utredningar i Göteborg, försvarar beslutet att införa en övre åldersgräns med att resurserna [från regeringen - min anm.] som tillförts är otillräckliga.

Det råd som jag tvingas ge till dem som ringer till mig idag kan låta både hårt och krasst: – Flytta härifrån. Göteborg ligger kanske i framkant när det gäller forskning om neuropsykiatriska funktionshinder, men när det kommer till att få diagnos eller att få rätt hjälp och stöd är Göteorg att betrakta i det närmaste som ett u-land.

Bland annat jag (här ) och Agatha (här, här och här) har tidigare bloggat i frågan.

Radiohjälpen om ADHD/Damp

Under april månad 2007 pågår Radiohjälpens insamling för stöd till forskning i samarbete med Psykiatrifonden. Till insamlingen hör fyra kortare informationsprogram.

Det tredje informationsprogrammet visades i repris på SVT2 ikväll och handlar om ADHD/Damp.

För att ladda hem programmet som wmv, gå till den här inlägget på aspergerforum.se och följ anvisningarna.

Det är bara så tragiskt att SVT, Radiohjälpen och Psykiatrifonden kallar ADHD/Damp för psykiska sjukdomar.

Här är Karolinskas beskrivning av ADHD/Damp.

I den här serien verkar inte komma något om Asperger tyvärr…De övriga 3 programmen handlar om historik, manodepressivitet och hemlöshet.

Samtal Pågår med Iris Johansson 2007-01-29

Iris Johansson, som skrivit boken ”En annorlunda barndom”, talar om sitt liv som autist, sina strävanden att bli ”normal”, kärlek och känslor.

Samtal Pågår – 2007-01-29 – Iris Johansson (10 MB)

1. Högerklicka på länken och välj ladda hem
2. Döp om filen så att namnet slutar på .mp3

Solskenshistoria från Halmstad!

Agathas inlägg sprider solstrålar.

På Bojen [i Halmstad] är det öppet hus som gäller. Ingen handläggare eller krångliga regler står i vägen. Och intresset för verksamheten är stort – även från andra delar av landet.

Sahlgrenska: 3 års väntetid till NPF-utredning, endast 18-35-åringar välkomna

På tal om långa väntetider till neuropsykiatriska utredningar i Sverige: Agatha tipsar om en posivit nyhet i Värmlands Landsting:

Väntetiderna kan vara flera år för de barn som behöver utredas vid landstingets neuropsykiatriska enhet. Nu hoppas landstinget att en omorganisation ska korta ner väntetiderna.

Återstår att se hur det går. I vilket fall som helst ska initiativet ha all heder.

Västra Götalandsregionen, där jag själv bor, dras med liknande, eller snarare värre, problem.

På hemsidan för Enheten för Autism och ADHD inom psykiatri Mölndal, Sahlgrenska Universitetssjukhuset står:

Väntetiden uppskattas till cirka 3 år.

När ska de västsvenska politikerna ta itu i det problemet? Och varför är detta problem totalt osynligt i massmedia, frånsett diskussionsinlägg på aspergerforum.se?

Om jag har missat något tar jag tacksamt emot tips via mail. Kommentera gärna

På enhetens sida står någoting annat som är minst lika uppseendeväckande:

Enheten utreder personer 18-35 år inom VG-regionen (Västra Götaland) som remitterats till Enheten med frågeställning ADHD, autism och/eller Aspergers syndrom

Vänta lite nu. 18-35? Varför åldersgränser överhuvudtaget? Och varför just dessa till synes slumpmässigt satta gränser? Varför inte lika gärna 17-37? 8-28?

Vem som helst kan ju räkna ut att grundproblemet måste vara resurser (=pengar) eller hur?

Göran Hägglund, var är du?

Men om det både är 3 års väntetid och endast personer mellan 18-35 är välkomna, då kan man ju tänka sig hur stort problemet med resursbrist egentligen är.

Enheten består av två psykiater på deltid, två psykologer varav en på deltid och en sekreterare.

Kalla kårar. Nu börjar man motvilligt inse hur politikerna i regionen egentligen prioriterar de här problemen.

Och alla vi som inte är mellan 18-35? Vad händer med oss? Ska vi acceptera att bli utan utredning resten av livet? Vill ni att vi ska flytta från Västra Götaland, till andra delar av landet där vi är mer välkomna?

Västra Götaland är ju ändå Sveriges andra region. Bara Göteborg har en halv miljon invånare.

Utan att ha kollat upp fakta är min känsla, efter att ha varit rätt mycket på diverse diskussionsforum, att situationen i övriga Sverige, även i Stockholm och Malmöregionerna, är betydligt bättre. Har jag rätt eller fel? Jag tror mig också känna till många individer som fått Asperger-diagnos efter 35 års ålder.

Har ni erfarenheter/åsikter/synpunkter posta de gärna här eller i annat sammanhang.

LO-Tidningen: Här anställs bara ”hopplösa fall”

Här anställs bara ”hopplösa fall”


På företaget Left is Right i Kristinehamn är social kompetens ingen merit – här är det bara kompetens i yrket som räknas Att funka i gruppen och vara flexibel är viktigt på de flesta jobb, men inte på Left is right. Här skippar man småpratet och tvångsmyset. -Fredagspub och brännbollsturneringar finns inte på kartan, säger Magnus Warnqvist.


”Du ska vara flexibel, ha lätt för att samarbeta och kunna hålla
många bollar i luften…” Det kan inte Joel Johansson. För honom och
de andra konsulterna på Left is right i Kristinehamn är
arbetsgivarnas krav i platsannonserna omöjliga att uppfylla.
-Jag har svårt att passa in. Jag är inte kapabel att vara som andra,
säger han.


Det sociala spelet med outtalade regler är svårt för Joel. Han trodde
inte att han skulle få något jobb, eftersom det kändes omöjligt att
ringa arbetsgivare och presentera sig. Men på Left is right räknas
andra kvaliteter än social kompetens.


- Här behöver man inte dricka kaffe och träffas om man inte vill.
Alla här är annorlunda och det finns en förståelse för var och ens
speciella personlighet, säger Joel.


Det som skiljer Left is right från en vanlig konsultfirma är att alla
konsulter har Aspergers syndrom, som är en form av autism.
Affärs-iden är att ta tillvara den speciella kompetens som personer
med diagnosen har.


-De är ofta noggranna och har sinne för detaljer. Många kan utföra
repetitiva uppgifter utan att tröttna och tappa fokus säger Beng-Åke
Boman, som grundat bolaget tillsamman med sin fru Wiola Franken
Boman.


De har själva en dotter med diagnosen, och iden till konsultfirman
kommer från Danmark, där ett liknande företag finns. Verksamheten i
Kristinehamn startade i januari och än så länge finns tolv konsulter
på plats, men de ska bli 20. Planer finns också på ytterligare 19
kontor i hela landet.


Namnet Left is right är valt för att personer med asperger använder
vänster hjärnhalva mer än den högra. De är oftast bättre på fakta,
logik och detaljer än på analyser och helheter.


Joel Johanssons främsta kvalitet som konsult är att han är noggrann
med detaljer, och uthållig. På fritiden, när han spelar rollspel, kan
han skriva bakgrundshistorien till en rollfigur i två dygn innan
själva spelet börjar.


-Jag är noggrann på gränsen till idioti. Saker får ta den tid det
tar, men jag levererar bra resultat.


Han har också en förmåga att totalt gå upp i saker. Det delar han med
kollegan Nikolaj Sorber som just försvunnit in i en datakurs och
glömt bort lunchen.


Nikolaj är ny på företaget och sitter i ett kalt rum med neddragna
persienner. Förutom skrivbord och en tom bokhylla har han bara en pärm
och en dator.


Alla konsulter har egna rum. De flesta undviker onödiga saker på
kontoren som kan störa arbetet, men Nikolaj saknar en cd-spelare. Han
ska också hänga upp några hårdrocksflaggor för att göra rummet
mysigare.


Nikolaj Sorbers asperger är inte lika utpräglad som hos många andra
av konsulterna. Han säger att den märktes mer när han var yngre. Nu
har han blivit mer social och gillar att träffa folk.


-Jag har studerat hur folk beter sig och lärt mig regler. Det gäller
saker som samspel, humor och hur man umgås. Saker som kommer naturligt
för dig har jag lärt mig, säger han.


Nikolaj talar både engelska och danska flytande, och är dessutom bra
på det mesta med datorer. Han har ändå gått arbetslös i ungefär ett
år eftersom han saknar formell utbildning och arbetslivserfarenhet.
-Här kräver de inte att man har papper på allt. Det är lite märkligt
att mitt handikapp är min kompetens här, säger han.


Konsulterna på Left is right sköter alla uppdrag från sina kontor och
uppgifterna varierar. Företaget utför allt från korrekturläsning och
översättning till programmering och felsökning i dataprogram och på
hemsidor. Arbetet leds av en coach som sköter alla kontakter med
kunderna och hjälper konsulterna att lägga upp arbetet.


-Jag individualiserar alla uppdrag. En del behöver få jobben i
delmoment med stramare ramar. Andra kan prioritera själva, säger
coachen Magnus Warnqvist.


Konsulterna behöver jobba på sitt eget sätt för att fungera som bäst.
Därför måste Magnus lära känna dem väl. Om han ger instruktionerna på
fel sätt blir jobbet sämre. I början behöver många konsulter också
stöd för att våga fatta egna beslut.


-Många har taskig självkänsla när de kommer hit. De kan ha blivit
nekade 50 jobb, skickats runt i olika åtgärder och blivit stämplade
som hopplösa fall.


När arbetat anpassas efter deras villkor, gör personer med aspberg-er
ett minst lika bra jobb som andra. Magnus tycker att det är ett
enormt slöseri att så många med diagnosen går arbetslösa eller får
sjukbidrag. Han betonar samtidigt att firman inte är något ”Samhall
två” utan ett vinstdrivande företag, som samtidigt hjälper en grupp
som annars riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.


-Vanliga företag är bra på att ta tillvara social kompetens och
ytlighet, men inte det som finns innanför pannbenet, säger han.
Själv tycker han att hela grejen med social kompetens är överskattad.
Och visst umgås de även på Left is right, skillnaden är bara att de
själva väljer när och hur.


- Vi kommer aldrig att ha firmafest eller brännbollsturnering, men -
ärligt talat – hur många tycker att det är kul egentligen?


JOHANNA WREDER


FAKTARUTA: Rutiner är viktiga


Aspergers syndrom är en form av autism. Runt en halv procent föds med
syndromet och 80 procent av dem är pojkar.


Aspergers syndrom är inget begåvningshandikapp. De som har syndromet
varierar i intelligens, liksom alla andra.


Svårigheter med socialt samspel och behovet av rutiner skapar de
största problemen för personer med asperger. Många har svårt att leva
sig in i andras situation. De kan inte tolka signaler i samtal och
kroppsspråk, och förstår inte oskrivna regler och sådant som är
underförstått.


Syndromet innebär svårigheter att organisera och planera. Därför blir
rutiner viktiga.


Andra vanliga drag hos personer med asperger är stora kunskaper inom
väl avgränsad specialintressen, formellt tal samt stelt kroppsspråk.


Källa: Autismforum

Blir Aspergers syndrom värre med åren?

Kommentar till en insändare + svar i en medicinsk frågespalt i Hemmets Journal

Jag instämmer bara delvis i doktorns svar att Aspergers syndrom blir värre med åren. I vissa fall kommer en AS-människa aldrig in det ”normala” samhället utan hamnar i ett evigt utanförskap å samhällets skuggsida. Men jag tror också att många kan ha större tur och skaffa sig ett människovärde.

Visserligen har jag själv ingen diagnos men väl några självdiagnosticerade ”AS-drag”. Efter att ha umgåtts en del på nätet med asperger-människor tror jag mig kunna en del om ämnet. Även om Aspergers syndrom är en ”felkoppling” i hjärnan som är medfödd, så är min erfarenhet att som aspergermänniska ”lär” man sig känna igen och hantera de sociala signalerna ute i samhället och alltså ”växer ifrån” de värsta icke accepterade beteendena. Denna ”anpassning” har ett pris: man spelar mer och mer ”ett spel” och tappar följaktligen bort ”sig själv” i motsvarande grad. Det är så som samhället fungerar – udda och avvikande beteenden accepteras inte.

Många AS-personer svårt att någonsin leva ”normalt” i samhället – de släpps helt enkelt inte in – typexemplet är arbetsmarknaden. Doktorn skriver med god avsikt:

Det har visat sig att datorer och datorarbete passar mycket väl för den som har Aspergers syndrom.

Uttalandet är korrekt. Tyvärr är det inte så dagens arbetsmarknad fungerar. Allt högre krav ställs på enskilda personers förmåga till social kompetens och flexibilitet, man ska ha en säljande personlighet, ett vinnande sätt och förmåga att skapa och upprätthålla långsiktiga relationer. De som inte platsar är ute.

Arbetsgivarna är helt enkelt livrädda för att bli ihopkopplade med defekter, avarter, avvikelser – endast perfekta anställda duger.