Npf for Dummies – webbsatsning

Npf for Dummies

“Självhjälp på vägen” heter en webbsatsning som initierats av Barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala och Riksförbundet Attention. På den nya webbplatsen presenteras information om olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – enkelt och lättfattligt.

Självhjälp på vägen – information, stöd och hjälp vid funktionshinder

DN-Chatt om barn med särskilda behov

DN-Chatt om barn med särskilda behov

Jonas, 15 år, blev tvångsomhändertagen innan han fick diagnosen Aspergers syndrom. Fredrik, 13 år, med dubbeldiagnosen adhd och autism fick först inte gå kvar på sin resursskola. Varför tar skolor och myndigheter inte tillräcklig hänsyn till barns diagnoser? Eva Nordin-Olson, läkare och ordförande i Riksföreningen Autism, och Ragnar Olinder, förbundets jurist, chattade med läsarna.

Läs hela chatten…

Unik satsning på självhjälp

Extern länk till unt.se: Unik satsning på självhjälp >>

En nystartad Uppsalabaserad webbsida ska stötta personer med funktionshinder. Unikt är hur informationen anpassas till användaren, menar riksförbundet Attention som står bakom sidan.

Nu kan ungdomar, föräldrar, vårdpersonal eller lärare som vill veta mer om adhd, tourettes, autism eller något annat funktionshinder söka svar på samma sajt. I augusti startade sjalvhjalppavagen.se, som ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatrin på Akademiska sjukhuset och föreningen Attention i Uppsala. Behovet av mer kunskap är stort, menar de.

- Självhjälp på vägen är unik i sitt slag. Med ökad kunskap kan vårdinsatserna minska, säger Elisabeth Axberg från Attention.

På sajten har riksförbundet Attention, i samarbete med landstinget, samlat information om olika funktionshinder.

Användaren väljer själv flik beroende på vem man är. Under barnfliken är exempelvis texterna lite lättare och vänder sig till unga med funktionshinder.

- Anpassad information på det här viset är något som har saknats. Många har tänkt ”vad ska mitt barn läsa om sitt funktionshinder?”, säger Elisabeth Axberg.
Varvat med fakta finns personliga berättelser om hur det är att leva med hindren. En viktig del, menar Elisabet Axberg.

- Här beskriver människor sin vardag. Det är inte så vetenskapligt. En stor del är igenkänning, men också råd och tips, som ”vad har vår familj gjort för att lösa det och det problemet”, förklarar Elisabeth Axberg.

Arbetet med Självhjälp på vägen började 2007 och är en del i det kunskapsspridande projektet Vinst som barnpsykiatrin i Uppsala län och Attention driver. Professionella på området har samarbetat med dem som själva lever med hindren när materialet tagits fram. För några veckor sedan lanserades sidan och responsen har varit positiv.
- Dels från professionen, men många familjer som upptäckt sidan tycker den är bra och omfattande, säger Elisabet Axberg.

Fotnot: Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionshinder.

Av: Karin Nygård karin.nygard@unt.se

Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal?

NEWSMILL: Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal? >>

Publicerad: 2009-09-26, Uppdaterad: 2009-09-26

Nej, Cristina Husmark Pehrsson, jag har inte gett upp. Däremot är jag realist nog att inse att med de trubbiga vapen som du erbjuder långtidssjukskrivna är det i det närmaste omöjligt för dem att kunna ta sig tillbaks ut på arbetsmarknaden. Helt enkelt eftersom det inte finns någon arbetsgivare som kommer att vilja anställa denna grupp.

Cristina Husmark Pehrsson fortsätter med samma envishet hävda att det nya regelverk som hotar utförsäkra 54,000 människor under nästkommande år, sker för deras eget bästa. Detta trots att över 103,000 personer skrivit under ett upprop mot de hårdare reglerna så vägrar Sjukförsäkringsministern att lyssna på den massiva kritiken.

Denna brist på verklighetsförankring från en ministers håll skrämmande. En stor grupp av våra medlemmar i Attention med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD, Asperger eller Tourettes syndrom lever på tillfällig sjuk- eller aktivitetsersättning och riskerar att utförsäkras. Många är uppenbart oroade och de mår nu också betydligt sämre av den osäkerhet som borttagandet av den tillfälliga sjukersättningen inneburit.

Eller är det kanske Cristina Husmark Pehrssons intention?
Att göra människor så pass sjuka först så de kvalificerar för tillsvidare sjukersättning och att det därefter inte finns någon möjlighet för dem att någonsin leva ett åtminstone väl fungerande liv?
För det är precis vad som är på väg att hända just nu.

Naturligtvis är inte bara återinförandet av den tillfälliga sjukersättningen någon lösning, men det skulle göra människor lugnare. Då kan de ägna sin tid åt rehabiliterande insatser, istället för att oroa sig över sin ekonomiska situation.

Förövrigt erbjuder inte Husmark Pehrssons förslag några ”nya möjligheter”. Det är redan idag möjligt att med sjuk- eller aktivitetsersättning få arbetspraktik i form av arbetsträning, du kan få en coach beviljad från en privat aktör och det finns till och med särskilda handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar särskilt med denna grupp.

Vad som saknas är arbetsgivare som är beredda att anställa denna grupp. Bland personer med psykiska funktionsnedsättningar så är det strax över 60 procent som står utanför arbetsmarknaden. Det är uppenbart att systemet med lönebidrag inte har fungerat och mig veterligen har inte regeringen talat om att höja taket för ersättningen. Innan årsskiftet fanns för långtidssjukskrivna något som hette särskilt nystartsjobb, som i debatten kallades för nyfriskjobb.

Tanken var förmodligen att den högre ersättningen skulle locka fler arbetsgivare att anställa personer som varit långtidssjukskrivna, men succén uteblev.

Sedan årsskiftet gäller dessa regler också för andra arbetslösa i ett försök från regeringens sida att stävja den ökade arbetslösheten under en lågkonjunktur. Väl så, men om ersättningen inte var tillräckligt attraktivt tidigare, är det naivt att tro att tidigare långtidssjukskrivna ska kunna konkurera med andra friska arbetssökande och då utan några extra ”förmåner”.

Varför inte göra det möjligt att kombinera systemet med lönebidrag och nystartsjobb för långtidssjukskrivna? Det skulle kunna göra denna grupp lite mer attraktiva för arbetsgivare.

Är det med samma trubbiga vapen som redan finns idag som Christina Husmark Pehrsson tror att 54,000 snart utförsäkrade sjuka människor ska ta sig in på arbetsmarknaden, ja då tror jag inte bara att hon är utopisk, utan att hon också fullständigt har tappat all kontakt med verkligheten. Den oro som över 103,000 människor som skrivit under protesten mot de nya sjukförsäkringsreglerna är befogad, men hur får vi vår Socialförsäkringsminister att ta vår oro på allvar?

Henrik D. Ragnevi

Tidigare inlägg:

• 2009-09-23: Cristina Husmark Pehrsson: ”Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna”
• 2009-09-21: Henrik D. Ragnevi: Regeringen har tittat åt fel håll

”Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna”

Cristina Husmark Pehrsson svarar:

NEWSMILL: Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna >>

Artikeln har 13 Newsmill-kommentarer >>

Publicerad: 2009-09-23, Uppdaterad: 2009-09-23

Den tidsbegränsade sjukersättningen infördes 2003 som en reform för att skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen. I dag vet vi att dessa regelbundna omprövningar som infördes inte fungerade. Det var inte nämnvärt fler som kom tillbaka till arbetsmarknaden efter att ha beviljats tidsbegränsad sjukersättning, jämfört med den grupp som hade fått en permanent sjukersättning.

Grundproblemet är att sjukförsäkringen i grunden är ett system för att erbjuda ersättning vid arbetsoförmåga, medan arbetslöshetsförsäkringen är ett system för att förbereda människor för att ta steget ut i arbetslivet. Inom sjukförsäkringen erbjuds visserligen medicinsk rehabilitering, bland annat via regeringens rehabiliteringsgaranti, däremot inte stöd för att hjälpa människor att komma ut i arbetslivet.

Naturligtvis skulle sjukförsäkringen kunna göras om så att det även inom ramen för denna blev möjligt att tillhandahålla arbetspraktik, coachning, arbetsmarknadsutbildning och allt annat stöd som finns på arbetsmarknadsområdet. Men hur rimligt vore det att bygga upp en parallell organisation som erbjuder exakt samma tjänster inom sjukförsäkringen som redan i dag finns tillgängliga inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?

[b]I stället inför vi nu en introduktion inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, med ersättning . Regeringen har gjort bedömningen att aktiva och kontinuerliga insatser är den bästa möjliga vägen för att hjälpa människor att återfå sin arbetsförmåga. För dem som aldrig någonsin förväntas återfå sin arbetsförmåga kommer sjukersättning naturligtvis alltid att finnas som ett alternativ. Och personer som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.[/b]

I dag är det bara 60 procent av personer med funktionshinder som deltar på arbetsmarknaden. Vi vet alla att den siffran kan öka med rätt anpassat stöd från samhället och arbetsgivarna. Samtidigt vet vi att det i så fall krävs förändringar.

Det måste löna sig att arbeta, även för personer med funktionshinder. Detta uppnår vi genom att se till att människor befinner sig i rätt ersättningssystem, där de kan få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden.

Samhället måste sätta in mer resurser för att stödja individer som varit långtidssjukskrivna. Regeringen satsar därför 17 miljarder riktat till personer som varit sjukskrivna längre tid än 2,5 år, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphör. Dessutom måste vi påverka arbetsgivarna att anställa. Det gör via bland annat genom att utöka antalet lönebidrag och genom att tillhandahålla nystartsjobb. Arbetsgivarna har också fått ökat stöd för arbetsplatsanpassning. Regeringen för ett flerfrontskrig mot arbetslösheten, även arbetslösheten för personer som har något funktionshinder.

Henrik Ragnevi menar att det kanske är dags att ge upp och åtminstone garantera människor med funktionsnedsättningar en trygg ersättning. Själv siktar jag högre. Jag vill att personer med funktionsnedsättningar ska få en trygg ersättning. Men jag vill också att de ska få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden, om det är möjligt. Och jag anser inte att detta bara är något slags utopi.

Cristina Husmark Pehrsson

Tidigare inlägg:

• 2009-09-21: Henrik D. Ragnevi: Regeringen har tittat åt fel håll

Henrik Ragnevi: Regeringen har tittat åt fel håll

NEWSMILL: Henrik D. Ragnevi: Regeringen har tittat åt fel håll

Artikeln har 11 Newsmill-kommentarer >>

Publicerad: 2009-09-21, Uppdaterad: 2009-09-21

En del människor kan ha svårt att erkänna sina misstag och hittar istället på nya bortförklaringar. Till denna skara kan Christina Husmark Pehrsson numer sälla sig, som istället för att erkänna sitt misstag och återinföra den tidsbegränsade sjukersättningen för långtidssjukskrivna, istället har presenterat sin nya bortförklaring och vill få in dessa människor i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

De flesta av de insatser som presenterat är i mångt och mycket faktiskt väldigt likt det som erbjuds idag, fast med den största skillnaden att personen ska få sin ersättning i form av A-kassa med upp till 680 kronor per dag istället för sjukersättning.

Det låter fint på pappret men eftersom långtidssjukskrivna inte är berättigad till någon A-kassa och när samtidigt möjligheten att söka bostadstillägg försvinner, betyder det i verkligheten att inkomstnivån istället hamnar under existensminimum.

Redan innan de nya reglerna hastades genom försökte flera brukarorganisationer påpeka de brister som de nya reglerna innebar, men intresset från regeringen var svalt. Inte ens när nätverket Resurs överlämnade över 103.000 namnunderskrifter i protest mot de nya sjukförsäkringsreglerna verkar det ens rubba Socialförsäkringsministerns inställning.

Den osäkerhet som regeländringarna fört med sig har redan inneburit att många med psykisk ohälsa har blivit sjukare, och inte lär de känna sig tryggare efter att denna reform presenterats. Många av våra medlemmar lever på grundnivån i aktivitetsersättningen eller den tillfälliga sjukersättningen och lever ständigt på marginalen, med den psykiska press som det innebär.

Vad ökade läkemedelskostnader och ett högre tryck på psykiatrin eller socialtjänsten kommer att kosta samhället vill jag inte ens försöka uppskatta, men Sverige har faktiskt inte råd med sådana här kontraproduktiva ”besparingar”. Trots Christina Husmark Pehrssons tal om satsningar på rehabilitering och regeringens återkommande löften om större satsningar på psykiatrin har dessa extra insatser i praktiken inte synts mycket av.

En viktig anledning till att människor blir sjukskrivna och inte kommer tillbaks beror på att arbetsmarknaden inte fungerar, både kraven och tempot har ökat och i takt med detta har acceptansen för hur avvikande en person får vara minskat. Det spelar ingen roll vad en person har för arbetsförmåga om det inte finns någon arbetsgivare som vill anställa den som inte kan prestera på hundra procent.

Bland de psykologer och psykiatriker som gör neuropsykiatriska utredningar och som Attention har varit i kontakt med står ungefär sjuttio procent av dem som genomgår utredning i vuxen ålder utanför arbetsmarknaden. Lika dystra siffror visar Statistiska Centralbyrån över gruppen med psykiska funktionsnedsättningar där 62 procent befinner sig utanför arbetsmarknaden.

Regeringen har tittat åt fel håll och inte gått till botten med det verkliga problemet. Det är inte de sjukskrivna som behöver rehabiliteras – det är arbetsmarknaden. Att utförsäkra människor bryter inte regeringens så ofta påtalade metaforiska utanförskap. Det leder istället till att människor bokstavligen riskerar att hamna på gatan. Det enda sättet att förändra attityder gentemot människor med psykisk ohälsa, psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, är att denna grupp också finns ute på arbetsmarknaden, med samma villkor, avtal och löner som andra anställda.

Regeringens försök med ”nyfriskjobb” var en fin tanke, liksom andra lika misslyckade reformer för att sysselsätta långtidssjukskrivna, men som inte fungerat eftersom inget reellt har gjorts för att ändra den rådande strukturen på arbetsmarknaden.

Fram till dess borde människor med funktionsnedsättningar eller nedsatt arbetsförmåga åtminstone vara berättigade till en trygg ersättning. Erkänn ditt misstar Husmark Pehrsson och återinför den tillfälliga sjukersättningen. Det kommer inte att lösa problemet, men det skulle åtminstone inte göra redan sjuka människor ännu sjukare.

Henrik D. Ragnevi

Fler ska lära sig om ADHD & Asperger

JÖNKÖPINGSNYTT: Det är långa väntetider för att få en diagnos för den som har till exempel Aspergers eller ADHD. För att möta behovet av mer kunnig personal startar nu Hälsohögskolan i Jönköping en ny utbildning i Eksjö och utbildningens platser kommer vara fulla.

Medverkande i inslaget: Anna-Karin Front reporter, Robert Svensson, Lisbeth Wennerholm
Eksjö högskolecenter, Sandra Mulaomerovic läkare och föreläsare neuropsykologi,
Agnes Jürss fotograf/redigerare

Länk till inslaget på SVT Play

SVT anger att denna video finns tillgänglig t.o.m. 31 juli 2010.

Ny teknik i mobiltelefonen hjälper unga

Ny teknik i mobiltelefonen hjälper unga

Företaget Comai med hjälpmedlet Memo Comai går nu in i en stark tillväxt fas med hjälp av nya delägaren Department of Ventures. Memo Comai har utvecklats och testats under några år och är nu ute på marknaden för att hjälpa unga med kognitiva funktionsnedsättningar, såsom ADHD eller Aspergrens syndrom.

Hjälpmedlet Memo Comai, är en planeringskalender som påminner användaren via mobiltelefonen. Unga med Aspergers kan på så sätt få mer kontroll i sin vardag, känna sig självständigare och i mindre behov av assistent. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar har ofta problem med närminne och tidsuppfattningar och är ofta beroende av assistenter eller anhöriga för att klara av sin vardag.

- Min dotter Karin blev lugnare när hon fick hjälpmedlet Memo Comai. Det hjälpte henne att passa tiden och gjorde henne mer medveten om tid. Karins självförtroende stärktes också när hon inte behövde förlita sig på någon annan för att komma ihåg och påminna henne. Självständigheten ökade markant. En mobiltelefon är ju heller inte i ögonfallande som hjälpmedel och man har den med sig överallt. Jag tycker att barn och unga med Aspergers är en eftersatt grupp i samhället, säger Anna- Karin Bergius, VD för Comai, som är utbildad arbetsterapeut. Det gäller att anpassa hjälpmedlet till individen och förenkla vardagen.

UR-serie: Skola för smarta

UR: Skola för smarta – Del 1 (182 MB avi)

Skola för smarta

Vem är smart? Överbegåvade elever innebär en pedagogisk utmaning för skolan. Och vem är smart, egentligen? Särbegåvade elever kan ibland upplevas som besvärliga eller konstiga och i stället få diagnosen damp eller autism. Del 1 av 3. UR.

Attention: ”Stå på dig, Sarah”

Extern länk till expressen.se 10 mars 2008

”Stå på dig”

Artikeltext:

Funktionshindrade Sarah Johansson, 26, får nu kraftigt stöd för att hon ska få hjälp.
- Det är skandalöst att hantera Sarah som om det bara handlar om vem som ska betala, säger Anki Sandberg, ordförande i Riksförbundet Attention.

Expressen berättade i går om Sarah Johanssons desperata rop på hjälp. Nu får Sarah och hennes föräldrar stöd av bland andra Anki Sandberg i Riksförbundet Attention för människor med neuropsykiatriska funktionshinder.

– Det är dåligt av Stockholms kommun att försöka tricksa sig undan sitt ansvar. Det är skandalöst.

– Hässelby tillhör ju Stockholm och därför bör kommunen kunna skaka fram ett bättre boende. Alla som har gått igenom den här ekluten vet att trots att lagen säger att de ska ordna fram boende, så släpar det efter – det finns inte platser och det avsätts inte resurser, säger Anki Sandberg.

Sarahs föräldrar Britt-Marie och Karl-Ivar Johansson säger:
– Vi orkar inte ha Sarah hemma längre. Hon är vuxen nu.

”Fult av Stockholms kommun”

Anki Sandberg menar att problemet kommer att bli större:
– Människor tycker inte det är rimligt i dag att ha vuxna funktionshindrade barn boende hemma hos sig. Om man har ett 23-årigt barn är det dags att flytta hemifrån – även om barnet har ett funktionshinder. Det är en självklarhet. Det är extra fult av Stockholms kommun att dra sig ur ansvaret, säger Anki Sandberg som uppmanar Sarah:
– Stå på dig, du har laglig rätt.

Expressen har skrivit en serie artiklar om Leo Hoffman Fröling, 7. Hans föräldrar kämpade för Leos rätt att flytta från en vanlig skola till Ingridskolan i Solna, som specialiserat sig på Aspergers syndrom. Till slut fick de rätt.

– Det är ett helvete hur de här barnen behandlas. Alla som får diagnosen måste få en summa pengar till skola och vård garanterade oavsett var de bor, säger Leos mamma, operasångerskan Paula Hoffman Fröling.

Hur har det gått för Leo i nya skolan?

– Kanonbra. Det är som natt och dag jämfört med hur han klarade sig i den gamla skolan. Nu är Leo glad och har fått självförtroende, säger mamma Paula.