DSM5: Ny humördiagnos och Asperger stryks ur listan

Lärarnas Nyheter skriver i Nya psykiatriska diagnoser på gång :

En helt ny diagnos för barn med humörproblem planeras. Dessutom väntas Aspergers försvinna som egen diagnos.Det är det troliga resultatet av att den amerikanska manualen för psykiatriska diagnoser görs om, vilket påverkar bedömningar av barn också här i Sverige.

Just nu pågår debatter om vilka diagnoser som bör omarbetas inom psykiatrin. Och om nya diagnoser bör läggas till för att förbättra och underlätta arbetet med diagnosticering.
Bakgrunden till diskussionerna är det amerikanska psykiatrikerförbundets diagnostiska manual DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) som psykiatrin världen över använder som handbok vid diagnosticering.

Syftet med DSM är att alla bedömare ska vara på det klara med att de syftar på samma sak när de ställer en diagnos, oavsett land och kultur, berättar Mårten Gerle, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen.

–Man kan beskriva det som ett beslutsträd med ledtrådar som för oss närmare och närmare en specifik diagnos. Men det finns inga absoluta sanningar, säger han

…

Om två år beräknas den nya manualen vara klar. En av förändringarna som planeras och som berör arbetet med små barn är att diagnosen Aspergers syndrom kommer strykas ur ordlistan. I stället kommer barn med Aspergers syndrom och autism att få den gemensamma diagnosen autism-spectrum-disorder. Vilken den svenska benämningen blir är fortfarande oklart.

Björn Kadesjö är överläkare vid Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Han tror att den nya rubriken autism-spectrum-disorder kan skapa förvirring innan den har etablerats. Men rent vetenskapligt finns det enligt honom enbart fördelar med att Aspergers syndrom och autism förs in under samma begrepp.

–Det kan vara väldigt små skillnader mellan Aspergers syndrom och autism, vilket kan leda till att det blir konstlade gränser mellan dem. Dessutom är olika utredare inte alltid överens om hur de här diagnoserna ska ringas in, säger Björn Kadesjö.

…

Per Gustafsson, barnpsykiater vid Socialstyrelsen, är också positivt inställd till de troliga förändringarna. Han berättar om en annan nyhet som föreslås, som berör barn i förskoleåldern. Det är förslaget att införa en helt ny diagnos för barn med temperamentssvårigheter. I nuläget går den under benämningen TDD, Temper Dysregulation with Dysphoria.

–De här barnen är explosiva och har svårt att kontrollera sitt humör. De har ofta koncentrationssvårigheter och stora besvär med att interagera med andra, säger Per Gustafsson.

Han påpekar att kriterierna för de här funktionsnedsättningarna i den nuvarande DSM-manualen liknar adhd ganska mycket. En helt ny diagnos skulle därför kunna förenkla arbetet att skilja de båda kategorierna åt. Något som skulle underlätta för dem som möter de här barnen i vardagen, till exempel i förskolan.

Läs hela artikeln här: Lärarnas Nyheter: Nya psykiatriska diagnoser på gång.

Studio Ett: Leva med ADHD

Ett reportage från Studio Ett (P1) i november 2010:

Studio Ett: Leva med ADHD – med Lotta Abrahamsson (bilden)

P1 Bildningsbyrån – Asperger/autism/ADHD

Direktlänk till programmet (kräver Flash i webbläsaren) 30 minuter långt.

Länken ovan skrev:

Koncentrationssvårigheter, yrsel, trötthet och depression tillhör vardagen för personer med en neuropsykiatrisk diagnos, och omgivningens bemötande är av stor betydelse för deras välbefinnande. Vi möter diagnostiserade som tycker det är viktigt att informera andra om sin vardag, och vi besöker Ågesta folkhögskola i Stockholm där elever lär sig att informera om Aspergers syndrom.

Vi träffar även Lisa Frick, som har ADHD, Tourette och autistiska drag samt hennes son som har samma diagnoser.

Alternativ nedladdningslänk filstorlek: 28 MB audioformat: m4a (går att öppna i VLC Player)

TV4:s temavecka om autism/Asperger/ADHD

Här har jag samlat TV4 Play-länkarna.

OBS att det handlar om hela entimmesavsnitten (inklusive mat, mode och whatever). Det går ju som tur är att snabbspola. Det är tyvärr svårt att ”rippa” enskilda delar. TV4 är – till skillnad från SVT sist jag kollade – duktiga på att förhindra rippning. I början av programmen sammanfattar programledaren Malou von Sivers innehållet sådär halvbra. Jag har ingen aning om hur länge TV4 egentligen låter sådana här länkar ligga kvar – förhoppningsvis rätt länge.

* Måndag 11/10 – Del 1: Ellinore Holmer fick diagnosen Aspergers syndrom. Med i studion är också barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp som skrivit en avhandling om flickor med autism, samt Malin Holmer, lillasyster och Pär Johansson, grundare Glada Hudikteatern.

* Måndag 11/10 – Del 2: Bill Skarsgård: ”Jag läste in mig noga på aspergers”. Även med Ellinor Holmer.

* Tisdag 12/10: Markus som har Asperger och hans pappa (första intervjun i programmet!)

* Torsdag 14/10: Journalisten Annika Sundbaum-Melin som har ADHD samt överläkaren Ylva Ginsberg.

* Fredag 15/10: Mamma vars son har Asperger och ADHD. I studion även överläkaren Harald Sturm och Eva Nordin-Olsson, ordförande i Autism- och Aspergerförbundet.

Det ska även finnas en intervju med Bill Skarsgård men jag hittar inte den just nu.

Att jobba med funktionshinder

En artikel från 2010-05-12 i Unionen-tidningen Kollega:

Runt 16 procent av befolkningen anser sig ha någon funktionsnedsättning eller ett funktionshinder. En hyggligt stor andel av dem, 67procent, finns ute på arbetsmarknaden.

Ofta, när man talar om handikapp, eller funktionshinder, föreställer man sig en rullstolsburen som har svårt med tillgängligheten. Men det kan lika gärna vara ett dolt funktionshinder. Det kan vara dyslexi liksom en väl dold depression, eller diabetes.
Definitionen av funktionshinder förändras hela tiden, men SCB använder en rätt bred förklaring nämligen att en person: ”har någon fysisk eller psykisk sjukdom eller skada vilken i samspel med omgivningen vållar problem i den dagliga livsföringen”.
Vi har träffat sex personer som alla har ett funktionshinder. Möt dem här. Hör dem berätta hur det är att arbeta med till exempel Aspergers [Barracuber: rättade stavningen] , ADHD eller hörselnedsättning.

• I dag har jag nytta av mina erfarenheter som bipolär
• Min hjärna fungerar inte som andras
• Rätt tidevarv att vara blind
• Låter sig inte hindras
• Många lider i det tysta
• Svårt förstå sociala koder

DN: ”Funktionshindrade allt fattigare”

Publicerad: 1 mars 2010

STÖD SAKNAS Det är ologiskt att individer som aldrig kommer att kunna arbeta har ett ­ekonomiskt stöd som baseras på tillfälliga avbrott från arbetslivet. Regeringen måste agera för de funktionsnedsatta, skriver ordförandena för FUB och Autism- och Aspergerförbundet.

Anders har en inkomst på 6256 kronor i månaden och en hyra på drygt 7000. Han går alltså back ungefär 800 kronor varje månad. Liksom många andra personer med omfattande funktionsnedsättning får han ett bidrag från sina föräldrar på några tusenlappar varje månad. När dagen kommer då de inte längre finns eller har råd att skjuta till pengar är han hänvisad till försörjningsstöd, socialbidrag, från kommunen.

Anders är långt ifrån ensam. Han delar sin livssituation med många andra personer med utvecklingsstörning och/eller autism. Inkomstklyftorna ökar och Anders blir allt fattigare. Flera statliga utredningar har påpekat att detta inte är acceptabelt. Nu är det hög tid att regeringen agerar.

Förklaringen till den uppkomna situationen är flera: dels har många kommuner under flera år försökt och lyckats att hitta kryphål i Lagen om särskilt stöd, LSS, som gör att de kan ta ut höga hyror av denna grupp, dels har Sverige faktiskt inte ett fullgott ekonomiskt stöd till personer med livslånga funktionsnedsättningar. Två statliga utredningar har fastslagit att dessa personers ekonomiska situation måste förbättras. Riksförbundet FUB och Autism- och Aspergerförbundet har i en skrivelse uppmanat regeringen att snarast tillsätta en sådan utredning.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar har ofta de lägsta ersättningarna i sjukförsäkringen eftersom de inte haft några arbetsinkomster. De är hänvisade till garantiersättningen i socialförsäkringen. 2009 var denna högst 102720 kronor per år, alltså 8650 kronor per månad.

LO:s Anna Fransson och Irene Wennemo har varnat för att skillnaderna mellan fattiga och rika ökat avsevärt under senare år (DN Debatt 8/12 2009). Det gäller särskilt personer som är sjuka och arbetslösa, deras blygsamma inkomstökning ligger mycket långt under den som förvärvs- arbetande har uppnått under samma tid.

De är få, de som bedöms ha så omfattande funktionsnedsättningar att de aldrig kommer att kunna arbeta. Det är både otryggt och ologiskt att individer som inte alls har möjlighet att delta i arbetslivet har ett ekonomiskt stöd som är uppbyggt som en försäkring mot tillfälliga avbrott från arbetslivet. Regeringen kan inte längre blunda för det faktum att denna grupps fattigdom är akut.

Övriga medborgares inkomster stiger medan denna grupp blir allt fattigare. Situationen är ovärdig ett, trots aktuell finanskris, oerhört välmående land som Sverige och för oss naturligtvis helt oacceptabel.

Hyrorna för boenden enligt LSS är på en chockerande hög nivå. I propositionen till LSS sägs att en person inte ska ha merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Hyrorna i bostäder med särskild service är på en mycket hög nivå och den här viktiga handikappolitiska principen är i det närmaste helt satt ur spel. De höga hyrorna i bostäder enligt LSS beror på kommunernas hänvisning till bruksvärdesprin- cipen, de boende får alltså betala för sådant som kommunerna kostnadsfritt ska tillhandahålla personer som beviljats insatser enligt LSS. Exempel på detta är värdet av att ha personal och gemensamma utrymmen.

På sätt och vis sätter Hyreslagen LSS ur spel, trots att LSS är en rättighetslag som ska säkra goda levnadsvillkor för personer med omfattande funktionsnedsättning.

Av LSS framgår att kommunerna får ta ut skäliga avgifter för bostäder men också att den enskilde ska ha kvar tillräckliga medel för sina personliga behov; en förutsättning för att uppnå de ”goda levnadsvillkor” som lagen ger rätt till. Men genom att ta ut hyra istället för avgift för bostäderna anser sig kommunen inte behöva ta hänsyn ens till det lägre förbehållsbelopp som Socialtjänst- lagen, SoL, föreskriver. Enligt en undersökning som genomfördes av LSS-kommittén tillämpade endast 24 procent av Sveriges kommuner ett förbehållsbelopp så att de boende får tillräckliga medel kvar för sina personliga behov.

Det är hög tid att regeringen snarast tillsätter en utredning som analyserar hur personer med funktionsnedsättning kan få komma ur den strukturella fattigdom som de nu befinner sig i.

ANNA-LENA KROOK, förbundsordförande, Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning,

FUB EVA NORDIN OLSON, förbundsordförande, Autism- och Aspergerförbundet

Bonde-Agneta: ”Att ha Asperger gör mig stark”

Expressen 2010-05-04: Bonde-Agneta: ”I fängelset försvann min ångest”

Artikeltext:

Agneta öppnar dörren och bjuder in oss i lägenheten. Ett klarrött märke blänker till på hennes tröja.
- En leende smiley, säger hon.
Men munnen är ju bara ett rakt streck?
-Ja, ja, det är en aspergers smiley. Så där ser jag ut när jag blir riktigt glad.

En aspergare. Det är så hon kallar sig själv numera, Agneta Lindberg. Så mycket konstigt hände i hennes liv, trots fint jobb började hon att knarka och åkte i fängelse, hon förso kte ta sitt liv, ja, det mesta var sa oförklarligt ända till hon fick diagnosen, Aspergers syndrom. Det förklarade allting. När Agneta Lindberg var liten drömde hon om att bli bonde. Det var nära att drömmen slog in förra året. Då var Agneta en av deltagarna i dokusåpan ”Bonde söker fru”. Och hon var kvar nästan ända till slutet.

– Det var Camilla och jag som stod där framför Roger i sista programmet, och han valde Camilla.

Älskar att tävla

Agneta var inte sa rskilt ledsen för det, även om hon älskar att tävla och alltid vill vinna.

– Hade Roger och jag funnit varandra så hade jag gärna flyttat in hos honom, säger hon. Även om jag egentligen inte letade efter kärlek så gillade jag Roger. Och att han hade kor var ju ett stort plus.

I tv-serien fick Agneta en möjlighet att berätta för många om vad Aspergers syndrom är. Och det var precis vad hon hoppats på. Hon fick själv diagnosen för sex år sedan. Efter ett brokigt liv med massor av oförklarliga händelser blev allt plötsligt klart.

– Det fanns plötsligt en orsak till allt som hänt och det kändes jätteskönt.

I dag är hon attitydambassadör

I dag är hon attitydambassadör och på uppdrag av regeringen förso ker hon ändra folks inställning till bland annat Aspergers syndrom.

– Jag brinner för det här uppdraget, säger Agneta, 46. Jag är stolt över att kunna säga att jag har aspergers. Det gör mig stark.

Aspergare går ofta sin egen väg. Det är inga flockdjur utan snarare ensamvargar

– Vi kan sitta i timmar, i dagar, eller veckor och år och bara hålla på med en enda sak. Forskare, tekniker har ofta drag av aspergers. Folk som flitigt använder den logiskttänkande vänstra hjärnhalvan extra mycket.

– I Silicon Valley i USA kryllar det av aspergare. Och på KTH, (Kungliga tekniska högskolan) i Stockholm, har man bra stöd för aspergare, säger Agneta.

Så säger hon plötsligt åt oss att knäppa händerna. Så där som man gör när man ber.

– Titta, säger hon till Söndags fotograf, som släppt sin kamera och nu stirrar på sina knäppta händer. Du har din vänstra tumme över din högra. Du är en känslomänniska. Men titta på mina händer, jag har den högra tummen över den vänstra. Jag är mer logisk och konkret tänkande.

Efter snabbtestet säger Agneta: – Det där stämmer inte alltid.

Men att det ända ger en fingervisning om hur man är. Redan som liten kände Agneta att hon var annorlunda. Men då var det ingen som förstod vad det var.

– Jag hade inget särskilt behov av att ha vänner, jag klarade mig bra själv och under uppväxten kände jag heller aldrig något behov av att behålla de kontakter jag fått.

Hon var duktig i skolan. Under gymnasietiden ofta bäst. Och lärarna gillade henne trots att hon skolkade ganska mycket.

”Aldrig älskat någon”

Efter KTH fick Agneta jobb som datakonsult och hon trivdes förträffligt. Lagom var inget för henne. Agneta jobbade jämt och hårt och hon tjänade bra med pengar. Hon fortsatte att leva ensam, hon hade det mesta, men man och barn blev det aldrig.

– Jag har nog aldrig älskat någon, säger hon rättframt.
Hon hade ett förhållande på 1980-talet. Var sambo med en kille och han var narkoman.

– Det tog mig några år att förstå att han ljög för mig. Och det där med lögner har jag svårt med. Det finns liksom inte. Inte ens vita lögner.

– Om jag säger att jag kommer om en minut, och så tar det två minuter. Då är det en lögn för mig.

– Det kan ju alltid hända något på vägen. Därför lovar jag aldrig något.

Agneta drogs med av sin sambo och började använda droger. Hon var riktigt illa ute.

– Det var en luddig tid, det var folk hemma hela tiden. Det var inget liv.

Agneta gjorde ett allvarligt självmordsförsök. Och så åkte hon fast för narkotikainnehav. Hon dömdes till tio månaders fängelse.

– Det blev vändpunkten i mitt liv, säger hon. I fängelset försvann min ångest, jag behövde inte tänka så mycket. Jag var där jag var och jag trivdes jättebra. Det var ordning och reda, mat på bestämda tider och hon åt och gick upp från 50 till 75 kilo på ett halvår.

– Jag var knarkare, men det var där som jag började fa ordning på mitt liv.

En dag, ett par år efter att Agneta kommit ut i friheten, läste hon en artikel i en tidning. Den handlade om Aspergers syndrom och Agneta kände igen sig. Hon fick till stånd en utredning och en dag 2004 kom beskedet: Du har aspergers!

– Det var en jätteskön ka nsla, säger hon till Söndag. Jag visste att det var något. Det är inget konstigt att vara aspergare. Det är ett neuropsykiatriskt tillstånd. Och för mig stärktes självkänslan när jag fick diagnosen.

Attitydambassadör

Agneta jobbar med aspergerklasser på Ågesta folkhögskola en dag i veckan, och två dagar är hon på Inuti 2, en kooperativ atelje på söder. Hon föreläser ibland, skriver på en bok och nu har hon också fått uppdraget som attitydambassadör.

– Det handlar inte bara om aspergers utan om att försöka prata öppet om psykisk ohälsa, förklara att det inte är något att smussla med.

Och så var det det där med smileyn på bröstet. Den leende aspergaren.

Jag är en glad person, säger Agneta. Och visst kan jag le och skratta. Men ofta tar vi aspergare på oss en mask bara för att slippa visa vårt rätta jag. Vi håller oss neutrala, bara för att det är bekvämare så.

Men alltmer ofta för Agneta, så ligger masken kvar där hemma i lägenheten när hon går ut. Hon vågar visa vem hon är. En riktig aspergare.

Av Lars Palmborg
lars.palmborg@expressen.se

Tyck till om nya DSM!

Från Svenska Dagbladet Del 1 – 2010-04-13:

Asperger inte längre en egen diagnos?

Sedan tio år pågår en omfattande revision av den handbok som många psykiatriker i världen använder för att ställa diagnos, DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) – den amerikanska psykiatrikerföreningens handbok för standarddiagnoser. År 2013 ska den vara klar.

Ett av förslagen är att Aspergers syndrom inte längre ska vara en egen diagnos utan ingå i den bredare gruppen autismspektrumstörningar. ”Aspies”, som aspergare ofta kallar sig själva, har protesterat. Fram till den 20 april kan vem som helst lämna sin åsikt. Gå in på hemsidan, läs och tyck: www.dsm5.org

Författare: Maria Carling

20 april har ju redan passerat. Datumet låter väldigt snålt tilltaget.

”Bred lösning krävs för återgång till arbetslivet”

Debattartikeln ur Dagens Samhälle 2009-11-12 (sidan: 19-22)

Vår samhällsekonomi klarar en socialförsäkring med både humanism och rättssäkerhet. Tänk om! uppmanar rehabiliteringsläkaren Ingalill Morén Hybbinette.
REHAB. Jag tror inte att någon vill ha ett Sverige där människor med sjukdom och ohälsa hänvisas till utanförskap, so-cialbidragsberoende och fattigdom. Ändå hotar beslut snart i riksdagen som riskerar att medföra just detta.

Som rehabiliteringsläkare ifrågasätter jag regeringens förslag om återgång till arbete för personer som varit långvarigt frånvarande på grund av sjukdom. Rehabiliteringsgarantin hälsar jag med tillfredsställelse. Men betänk att för dem som varit borta från arbetslivet under flera år har ingen sådan garanti funnits!

Många har utöver sjukskrivningsdiagnoserna osynliga funktionsnedsättningar (dyslexi, hörselnedsättning, lätta traumatiska hjärnskador, odiagnosticerad damp/adhd/Asperger-problematik, traumatiska livshändelser, alkohol- och/eller läkemedelsberoende, generaliserad ångest, tvångs- och posttraumatiskt stressyndrom).

Andelen kvinnor överväger. Många har låg utbildningsnivå. Alla har erfarenhet av utanförskap, har lågt självförtroende och nedsatt självkänsla. De har redan stor erfarenhet av misslyckanden och kränkningar. Ibeslutstödet för sjukskrivande läkare betecknas patienter inte som hela individer utan som deldiagnoser!

Det föreslagna introduktionsprogrammet för utförsäkrade ska som längst vara tre månader. Sedan hänvisas till arbetsförmedlingens ordinarie insatser. A-kassa får deltagare som är berättigade till det, övriga får aktivitetsstöd (223 kr/ersättningsdag).

Detta behövs för att denna grupp ska orka återgå i arbete:

* Ekonomisk trygghet. För de som får aktivitetsstöd kommer merparten av kraften att gå åt till att överleva ekonomiskt. Vilken ork finns då för introduktionsprogrammet?

* Att bli bemött med respekt och kärleksfull vänlighet som unik individ. Det ger kraft att mobilisera egna läkande resurser. Människor som upplever att de återfunnit hälsomässig balans och förmåga att hantera sina liv vill i stort sett alltid arbeta. Inom rehabiliteringsmedicin är det välkänt att ingen orkar misslyckas många gånger, om förutsättningar för återkomst till ett värdigt liv ska finnas.

* Att få möta professionella med förmåga till helhetssyn. Osynliga funktionshinder måste synliggöras, behandlas eller kompenseras för. Oftast har de varit en okänd men starkt bidragande orsak till arbetsoförmåga och långtidssjukskrivning.

* Aktiva medicinska rehabiliteringsinsatser. Vilken kompetens finns hos coacherna på arbetsförmedlingen?

* Förståelse för att allt tar tid. Tre månader är för kort introduktion för människor som varit utanför arbetslivet under flera år.

* Möjlighet till deltidsarbete med permanent deltidssjukersättning för den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga.

I stället för som föreslagits, lös denna fråga med en blocköverskridande överenskommelse – som för pensionerna! Förankra i senaste smärt-, stress- och hjärnforskning. Involvera olika professioners kompetens och erfarenhet av hälsofrämjande nytänkande. Skapa sedan nätverk över de politiska blockgränserna och finn långsiktigt hållbara lösningar kring frågor om försörjning/arbete för människor med funktionshinder.

Vår samhällsekonomi klarar en socialförsäkring med både humanism och rättssäkerhet. Tänk om!

Författare: Ingalill Morén Hybbinette, Kalmar. Specialistläkare – rehab, företagshälsovård och allmänmedicin

Svenny Kopp: Flickor ges fel diagnoser

Intervju med barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp i Vetenskapsradion 10-03-24.

Ladda hem intervjun (högerklick – spara) (13 MB mp3 19:30 minuter)

Vetenskapsradions hemsida skriver:

Flickor får fel diagnoser, för få diagnoser och måste vara sjukare än pojkar för att få vård. Det slår barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp fast i sin nya avhandling som fokuserar på flickor med autismspektrumstörning.

Fel diagnoser till flickor

Flickor är klart underdiagnosticerade. Det slår barnpsykiatern och överläkaren Svenny Kopp fast i dagens Vetandets Värld.

Svenny Kopp har i elva år forskat på flickor med autsimspektrumstörning, som Aspergers Syndrom och Högfungerande autism. I sin avhandling som presenteras senare i år, visar hon att flickor får dåligt underbyggda diagnoser, vilket i sig leder till fel diagnoser. Det beror bland annat på att de diagnoskriterier som finns utgår från pojkars symptom. Kunskapen om att flickors symtom kan se annorlunda ut, är inte tillräckligt känt. En flicka måste också vara sjukare för att få vård, i jämförelse med en pojke.

En utredning av en flicka kan till exempel stanna vid att hon har familjerelationsproblem och ätstörning, trots att detta kan vara symptom på ett allvarligt funktionshinder, som Asperger Syndrom.

Lena Zacke
vet@sr.se

Svenny Kopp presenterar sina nya rön vid en stor konferens i Stockholm, där man uppmärksammar Världsautismdagen, imorgon – den 25 mars 2010.

Den uppgifter verkar tveksam – enligt World Autism Awareness Day är datumet 2 april.