DN-Chatt om barn med särskilda behov

DN-Chatt om barn med särskilda behov

Jonas, 15 år, blev tvångsomhändertagen innan han fick diagnosen Aspergers syndrom. Fredrik, 13 år, med dubbeldiagnosen adhd och autism fick först inte gå kvar på sin resursskola. Varför tar skolor och myndigheter inte tillräcklig hänsyn till barns diagnoser? Eva Nordin-Olson, läkare och ordförande i Riksföreningen Autism, och Ragnar Olinder, förbundets jurist, chattade med läsarna.

Läs hela chatten…

UR-serie: Skola för smarta

UR: Skola för smarta – Del 1 (182 MB avi)

Skola för smarta

Vem är smart? Överbegåvade elever innebär en pedagogisk utmaning för skolan. Och vem är smart, egentligen? Särbegåvade elever kan ibland upplevas som besvärliga eller konstiga och i stället få diagnosen damp eller autism. Del 1 av 3. UR.

Vill starta förening för att hjälpa anhöriga

Vill starta förening för att hjälpa anhöriga (Katrineholmskuriren 2008-01-30)

Se även kommentarerna i länken ovan.

Artikeltexten:

”Susanna König och Lennarth Dahlberg startar en lokalförening för anhöriga till barn med bland annat Aspergers syndrom. Nu vill de snarast komma i kontakt med folk i Katrineholmsområdet för att kunna dra igång.

Det första Susanna gjorde när hennes 12-åriga dotter Emily fick diagnosen var att skaffa sig så mycket faktakunskap som möjligt om Aspergers syndrom.
När det var avklarat ville hon veta på vilket sätt hon kunde hjälpa Emily. Susanna bör-jade söka efter föreningar och andra som hade erfarenhet av liknande handikapp.
- Vi kände att vi ville komma i kontakt med andra föräldrar och Emily ville komma i kontakt med andra som har Asperger, berättar Susanna, men det var jättesvårt att komma i kontakt med andra.

Hörde sig själv

Ganska snabbt kunde hon konstatera att det fanns ett stort behov av att starta en lokalförening dit föräldrar och anhöriga kunde vända sig till. Hon tog kontakt med Riksför- bundet Attention om hon kunde starta en lokalförening. Attention är en intresseorganisation för människor med så kallade neuropsykiatriska funktionshinder där Aspergers syndrom ingår. I samma veva kom hon kontakt med Lennarth Dahlberg som har en son med Asbergers syndrom. När de pratade med varandra per telefon första gången kände Susanna en stor lättnad.
- När jag förklarade hur våran situation var och när Lennarth svarade var det som att höra mig själv, berättar hon.

Tror den är efterfrågad

Just nu är Susanna och Lennarth i full färd med att dra igång en förening. Men de behöver förstås vara fler.

- Vi vill komma i kontakt med vuxna, ungdomar, barn med diagnosen och familjerna runt omkring dem, säger Susanna, vi måste vara fler än två om man säger så. Att få med folk i föreningen tror inte Lennarth blir några svårigheter tack vare kommunens storlek. De båda pionjärerna tror att många i Katrineholm länge har efterfrågat en anhörigförening lokalt.
- Om jag, när jag hade fått diagnosen, hade fått ett papper i handen där det stod vilka namn man kunde vända sig till hade det hjälpt mycket, säger Susanna.
- Även om de inte kanske inte vet något om just ditt barns eller ditt funktionshinder kanske de kunde hjälpa mig med vad man ska vända sig.
- Det viktigt att vi drar igång nu och inte väntar för länge, tillägger Lennarth som en direkt uppmaning till folk att snarast höra av sig.”

Blind, döv och Asperger hindrar inte Anton vid pianot

Blind, döv och Asperger hindrar inte Anton vid pianot (sydsvenskan.se 2008-01-28)

Anton Nilsson är elva år. Han är intelligentare än de flesta i samma ålder, har fullt musikgehör, spelar flygel, orgel och gitarr och drömmer om att bli författare.

Men Anton har också Aspergers syndrom, en grav hörselskada på vänster öra och är nästan helt blind. Därför har han ytterligare en dröm – att få gå i en specialskola med få elever.
– Han klarar inte situationer med mycket folk, säger Antons mamma, Cecilia Nilsson.

Anton föddes blind. å grund av det bestämde Cecilia och hennes man, Evert, att hon skulle stanna hemma för att hjälpa deras son att ”se”.

Tre-fyra år senare kände föräldrarna att det var ytterligare något som inte stämde.
– Vi insåg att han hade autistiska svårigheter, förklarar Cecilia Nilsson.
– Vi förstod också att Anton var väldigt intelligent, hade mycket lätt för att lära och hade flera specialintressen som tekniska prylar, bilar och musik.

Vi sitter vid bordet i vardagsrummet hemma i familjens hus i Källstorp, norr om Trelleborg. Cecilia Nilsson berättar att det var i samband med att Anton började i skolan i Klagstorp, ett par kilometer bort, som nästa motgång kom. Då upptäcktes att Anton hade en grav hörselskada på vänster öra.
– Som gravt synskadad är hörseln det viktigaste sinnet. Med hörselskadan och de autistiska svårigheterna blev det riktigt rörigt för Anton, säger Cecilia Nilsson.

Genom flitig träning har Anton skapat sig sju procents syn på det vänstra ögat. På det högra ser han inte mer än tre procent.

Med hjälp av en konsulent från specialpedagogiska institutet i Malmö, har skolans personal i Klagstorp informerats om Antons svårigheter.
– Första året i skolan kom han i en klass med trettiotvå elever, uppdelad i två klassrum. För Anton blev det väldigt rörigt, vilket tröttat honom mycket, säger Cecilia Nilsson.
– Vi har poängterat vikten av att Anton behöver gå i en liten grupp i skolan med som mest sju-åtta elever. Att ha ett handikappat barn i en integrerad skola ställer enorma krav på föräldrarna.

Till hösten hoppas Cecilia och Evert Nilsson att deras son ska få börja i en skola i Trelleborg för barn med Aspergers syndrom eller liknande handikapp.
– Det är skandal att jag inte tidigare fått börja i en sådan skola, ryter Anton till och slår bestämt ena handen i bordsskivan. Och om det inte finns någon plats för mig kan jag inte leva.

Han är redan orolig över en rad praktiska detaljer i den nya skolan. Anton undrar hur det går till när alla elever ska ut samtidigt från klassrummet, hur han ska kunna få på sig ytterkläderna inför rasten och om det inte blir väldigt trångt i korridoren.

Han är också tveksam om han kommer att gilla maten, om han kommer att tvingas äta gröt till jul och om det är mycket oväsen i skolrestaurangen.

Cecilia Nilsson upplever det som om att det är godtyckligt i fall ett barn med Aspergers syndrom ska få specialundervisning eller inte.
– Det blir ofta de barn som har starka föräldrar som får ta del av stödet – alla andra hålls utanför, menar hon.

Antons stora intresse för musik kan bli hans räddning i livet. Han började spela på musikskolan när han var sex år och sedan förra julen står det en flygel placerad i familjens musikrum.

På väggen hänger en bild från 2007 som visar Anton tillsammans med Robert Wells, när de träffades i Globen i Stockholm. Sedan det mötet håller de kontakt via mejl.
– Jag spelar gärna ett stycke för er – Änglaröster, säger Anton glatt och förklarar i snabbt tempo att kompositören heter Friedrich Burgmiller och att det handlar om klassisk musik.

Alla de stycken Anton spelar – på gitarr, orgel eller piano – har han lärt sig genom sitt absoluta gehör.

Om han inte blir musiker i framtiden, ska han bli författare. En av Antons berättelser ska publiceras i de synskadades rikstidning.
– Den ena boken heter Min sportbil talar inte med vem som helst, och del två har fått namnet Rysliga berättelser, säger Anton.

Hoppet för honom är resursskolan Borgen i Trelleborg.
– Inom kort ska vi få besked om Anton får en plats eller inte, säger Cecilia Nilsson. Det kan bara bli så… att han får plats. Annars…. ja annars vet jag inte vad som händer.

SVT ABC: 50 läkare saknas inom barnpsykiatrin

Det är ingen jämlik vård i Stockholm” (svt abc 2008-02-08)

Artikeltexten:

”Både läkare och chefer larmar nu om bristen på läkare inom barn och ungdomspsykiatrin (Bup) i Stockholms län. Det saknas ett 50-tal specialister jämfört med behovet och värst är situationen i Skärholmen.

-Jag har varit chef i 20 år. Jag har hela tiden arbetat med de här frågorna och försökt rätta till den här orättvisan. Det är ingen jämlik vård inom barnpsykiatrin i Stockholms läns landsting, säger Gunilla Bervander, verksamhetschef för Bup i sydvästra delen av Stockholms län.

I Skärholmen är ohälsan hos befolkningen bland den högsta i Stockholms län, och det gäller även barnen.

Behöver 4,5 läkare till

För de barn som söker sig till barn och ungdomspsykiatrin finns psykologer och kuratorer, men just nu bara en läkare som arbetar 60 procent. Ingen annan Bup-mottagning i länet har så stor läkarbrist.

-De här senaste åren har vi fått ökade kunskaper om Adhd, Asperger, Autism. I dag är läkarnas specifika kompetens jätteviktig. Vi måste få fler läkare om våra barn ska få den vård som vi kan ge dem, och som de behöver, säger Gunilla Bervander.

Enligt landstingets policy för Bups öppenvårdsmottagningar ska det finnas två läkare per 10.000 barn. I Skärholmen skulle det betyda fem läkare. Men även i övriga länet är det stor brist på läkare, visar siffror som läkarförbundet tagit fram. Av de 81 läkare som ska finnas enligt policyn, finns i verkligheten bara dryga 30 specialister.

Går på knäna

Pappaledige Sven Roman som är en av dem som nu utbildar sig till specialist berättar om kollegor på BUP-klinikerna som går på knäna.

-Man säger att man satsar på det, men vi upplever inte att man gör det. Man skulle behöva satsa mer resurser. Man skulle kanske behöva ta in folk utifrån för att få hjälp att rekrytera på ett professionellt sätt. För som det är nu inom en del öppenvårdsmottagningar där det är en vakanssituation på 70 procent eller mer, som mest är det 90 procent, är det frågan om man kan kalla det för medicinsk verksamhet, säger Sven Román, ledamot i Läkarförbundet.

Sedan länge går det mer resurser till Bup-mottagningarna i norra länet än i södra. Och nu när det börjar komma utbildade barnpsykiatriker skulle Skärholmens Bup behöva sex miljoner till, enligt Gunilla Bervander. Men hon är osäker på om man kommer att de pengarna.

-Inte som det ser ut i dag. De signaler jag har fått säger att vi inte får mer pengar, utan till och med en kostnadsökning på 4 procent som vi kompenseras med 2 procent. Så i själva verket får vi mindre pengar, trots att vi skulle behöva mer pengar. Det är en ekvation som är väldigt svår att få ihop.”

Göteborg: Övre åldersgränsen på 35 år är borttagen

Henrik Ragnevi bloggar om en positiv nyhet från Göteborgsregionen (även Mölndal m.m.):

I går var jag ute på Ågrenska i Hovås utanför Göteborg. Jag var där för att presentera föreningen Attention, men pratade mest om vilka frågor som vi driver.Bland annat nämnde jag att vi under förra året arbetade mycket med frågor som rörde vården och att den övre åldersgränsen på 35 år är borttagen från och med årsskiftet, vilket jag tror till viss del beror på att Attention i Göteborg har uppmärksammat frågan. Det är dessutom glädjande att man har börjat göra utredningar av vuxna på allmänpsykiatriska mottagningar och inte bara på specialistmottagningar. Detta skulle kunna korta köerna för att få en utredning betydligt.

Bor du t.ex. på Hisingen i Göteborg är chanserna goda att du kan få en utredning inom tre månader, däremot så måste det vara möjligt för alla, inte bara för boende på Hisingen att få en utredning.

Sedan pratade jag också mycket om arbetsmarknadsfrågan och hur många som står utanför och hur andelen arbetslösa ökat under de senaste åren, samt vad den senaste reformen ”särskilt nystartsjobb” innebär. Då tog jag också upp varför jag tror att det inte kommer få önskad effekt för att få ut denna grupp på arbetsmarknaden om man inte också informerar företagen om neuropsykiatriska funktionshinder i en informationskampanj och gjorde en jämförelse med systemet med lönebidrag.

bold-markeringarna är mina egna /Barracuber

”NPF:are mellan stolarna?”

Släpp in min son i skolan! (Aftonbladet.se 2008-01-23)

Carin Reuterberg: Nu är det nog – vi vill inte vara offer i ett ekonomiskt spel

Vår familj blir ett offer för det ekonomiska spelet i kriget om vem som ska betala assistent i skolan: skolan eller socialtjänsten?

Nu är det nog! Något måste hända – NU! Inte sedan, inte i väntan på diagnos.

Min sons behov är uppenbara! Kriget om vem som skall betala min sons speciella behov av assistans i skolan sliter vår familj och vår ekonomi i stycken. Ingen bryr sig om hur illa familjen mår av denna långa och sega maktkamp.

Det får inte gå till så här! Att man stänger ute ett barn från skolan medan man slåss om vem som har det ekonomiska ansvaret: skolan eller socialförvaltningen.

Man kräver nu en neuropsykiatrisk utredning med 6-8 veckors inläggning på utredningshem trots att samtliga parter redan på ett tidigare möte enats om att behovet av assistans till min son är uppenbart. Både skolan och socialförvaltningen säger att det krävs en diagnos för att pengarna ska kunna tas fram trots att det i skollagen klart och tydligt framkommer att diagnos ej är nödvändigt!

…

Diskussion om artikeln

Nyhet: Inside Perspectives – Revamped Dec 2007

Inger har rejält ”revampat” sin sida med både nytt och omredigerat innehåll. Resultatet är att en redan innehållsrik och faktaspäckad sida blivit ännu mer omistlig:

INSIDE PERSPECTIVES OF ASPERGER SYNDROME & THE NEURO-DIVERSITY SPECTRUM.

Analysis & inside perspectives of some of the most common differences, difficulties, reactions, talents & idiosyncrasies in people with Asperger Syndrome, Autism, Tourette Syndrome, SID, Scotopic Sensitivity, Synesthesia, ADHD, Dyslexia, Dyspraxia etc.

Rekommenderas varmt!

Musikterapi hjälper adhd-barn

SR.se 2007-12-03: Musikterapi hjälper adhd-barn

Barn i Falkenberg med sociala problem som har till exempel adhd kan numera få hjälp av en ny metod med musik.
Ordlös terapi som bygger på samspel

Metoden kallas Funktionsinriktad musikterapi eller FMT och är en svensk metod som använder musik som terapi.

Kerstin Möllenborg i Falkenberg är en av tre som använder metoden i Halland.

– Man använder musiken, inte som mål i sig, utan som medel att nå ett annat mål, till exempel att man ska klara skolan bättre,a tt man ska få bättre självförtroende, eller att man ska få lättare att umgås med sina kompisar, säger hon.

Söker ett samspel
Kerstin Möllenborg är en av tre i Halland som använder FMT, en terapi som är ordlös som bygger på samspel; Kerstin vid pianot och eleven vid ett trumset.

Tillsammans söker man ett samspel, en dialog via musiken. Syftet är att eleven ska lära sej lyssna och reagera på sin omgivning.

Bokstavsbarn reagerar positivt
Kerstin Möllenborg har märkt att särskilt de så kallade bokstavsbarnen reagerar bra på metoden.

– Den är som klippt och skuren för dem, därför att man inte kan misslyckas. Jag gjorde en gång en liten undersökning när jag läste på högskolan i Halmstad om hur många barn som skulle svara bra på musikterapi.

– Då fick jag fram att ungefär ett barn i varje klass skulle må bra av att få jobba med detta. Då kan det vara lite frustrerande att jag har en kvarts tjänst för hela kommunen, men någonstans måste vi börja, säger Kerstin Möllenborg, musikterapeut i Falkenberg.

Föreläsning på Attentions temadag ”Skola och yrkesliv”

Torbjörn Andersson föreläste på Attentions temadag 17:e november

Under Attention Göteborgs temadag ”Skola och yrkesliv” så deltog bland annat Torbjörn Andersson som talade om arbete och neuropsykiatriska funktionshinder med fokus på Aspergers syndrom. Torbjörn inledde med att berätta om sina egna erfarenheter av utbildning och yrkesliv och nämner bland annat att han har en del misslyckade studier bakom sig, vilket är svårt att tro då han slutade räkna sina högskolepoäng när de kom upp över 300. Han har också haft flera arbeten men där det sociala samspelet tvingat honom att sluta eftersom han inte orkat.
Ett problem under studierna som han lyfter fram var grupparbeten, bland annat på Handels där han inte fick vara med i någon grupp och tvingades att ställa sig upp inför klassen och fråga om han kunde få vara med några andra. När han efter tredje gången inte fått något gensvar hoppade han av utbildningen eftersom han var trött på den här förödmjukelsen och oförstående lärare. Han känner inte heller att han fick något stöd alls av personen som var handikappsamordnare vid Göteborgs universitet.
Torbjörn var 32 år när ha fick sin diagnos och idag läser han vid psykologprogrammet och driver samtidigt sitt utbildningsföretag Andet, där han nyligen har anställt två personer med Asperger. Idag verkar Torbjörn inte ha några problem med det sociala samspelet, utan framstår som väldigt social och bekväm med att stå på scenen och han berättar att han träffat över 700 personer i Sverige med Aspergers syndrom.
- Idag är det endast 10 – 20 procent av bland de personer som har Aspergers syndrom om har ett lönearbete och det blir värre, säger Torbjörn men som också påpekar att det är svårt att få fram exakta siffror men nämner att bland unga som utretts i vuxen ålder i Uppsala så var det en person av 51 stycken som hade ett arbete.
Orsaken till detta tror han är att arbetsplatser inte vill ha personer med Aspergers syndrom, men ett nytt problem som han uppmärksammat är att personer med Asperger har slutat att tro på att de kan få ett lönearbete som de trivs med, så de gör inte långsiktiga satsningar mot det.
- Jag har träffat flera med Asperger som frågat varför de ska studera och ta studielån när de ändå aldrig kan få ett arbete efteråt.
För att ändra detta anser Torbjörn att man måste lyfta fram positiva förebilder, samt hitta andra finansieringsformer för personer med de här funktionshindren än CSN.
Många med ADHD är avundsjuka på att de med Asperger är inkluderade i LSS-lagstigtningen och har rätt till de stödinsatser som omfattas av den lagstiftningen, enligt Torbjörn är det inte så mycket att vara avundsjuk på:
- LSS är rätten till att bli behandlad som en begåvningshandikappad även om man inte är det, menar han och frågar retoriskt hur bra det är?
Många av de här insatserna som daglig sysselsättning och stödboenden menar han på leder till att personer med Asperger blir ”hospitaliserade”, deras självförtroende minskar och de tror att de inte klarar av något själva eller att de aldrig ens har fått försöka.
Istället för att fokusera på bidrag och daglig verksamhet borde lönearbete vara det första alternativet för den här gruppen, vilket det inte är idag.
För att vända trenden måste man börja göra saker bättre, inte göra det sämre. Det kan låta självklart men Torbjörn tar till exempel upp den bristande kompetens som finns hos arbetsförmedlingen och frågar publiken hur många det är här från denna myndighet idag.
Ingen av de närvarande räcker upp handen…
- Personer med de här funktionshindren behöver stöd innan de fått arbete, för att skaffa ett arbete och hjälp för att behålla och trivas med sitt arbete, säger Torbjörn och påpekar att idag finns inte det här stödet. Jämfört med de insatser som finns i skolan så är stödinsatserna i arbetslivet minimala och det är ju ändå det som utbildningen ska leda vidare till.
Det finns naturligtvis ingen enkel mirakelmetod för att komma tillrätta med det här problemet, men Torbjörn anser att den rådande normen i samhället måste förändras och att individen måste få större möjligheter att välja om de vill ha ett lönearbete framför till exempel daglig verksamhet. Men för att nå detta måste man också vara beredd på att låta olika människor bidra i samhället, även de som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Den 6:e februari ska Torbjörn hålla en utbildningsdag i Göteborg, mer information här: http://www.andet.se.