Arbetsgivarna behöver större kunskap om psykisk ohälsa [SVT]


 

Kristdemokrater och Handisam om psykiskt sjuka i arbetslivet: 

Publicerad 28 september, 2013 – 12:30 debatt.svt.se.

 

Psykisk ohälsa är ett ökande samhällsproblem.Det är idag den vanligaste orsaken till att personer står utanför arbetsmarknaden. Trots det tas psykiska sjukdomar inte på tillräckligt stort allvar, och sjuka känner skam.  Det är därför avgörande att arbetsgivare har kunskaper om psykisk ohälsa, skriver Alf Svensson, Ewa Samuelsson och Roland Utbult från Kristdemokraterna och Carl Älfvåg från Handisam.

I dagarna har Stockholms Stadsmission presenterat en särskild ungdomsrapport. Där framgår att den psykiska ohälsan bland unga i åldern 16-25 år i Sverige ökar. Av de svarande uppger 24 procent att de mår psykiskt dåligt.Rädsla för att misslyckas, prestationskrav, egna förväntningar på livet som inte uppfylls och stress kopplat till livsval är några av orsakerna som påverkar den psykiska ohälsan. Rapporten visar också att mer än 44 procent av de unga som mår psykiskt dåligt inte söker hjälp och att hela 30 procent av dem som mår psykiskt dåligt saknar en vuxen att prata med.

Frågan om psykisk hälsa och psykiatri har lyfts under de senaste 20 åren och behovet av kunskapsutveckling har uppmärksammats i hela Norden. Trots det är psykisk ohälsa en av vår tids största utmaningar.

Värst drabbade är ungdomar. Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder i Sverige står utanför arbetsmarknaden. Tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller som närstående.

Handisam (myndigheten för handikappolitisk samordning) driver i samarbete med NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) kampanjen Hjärnkoll som arbetar för större öppenhet om psykisk ohälsa med syftet att få en ökad acceptans och därmed ett friskare samhälle. Ett av de största problemen är att psykisk ohälsa ofta inte syns utanpå en person och därför inte alltid tas på allvar. Dessutom ger det den drabbade en skamkänsla.

Omgivningens attityder gör att människor avstår från att söka hjälp. Det borde vara lika accepterat att gå till läkaren om du har ångest som om du har brutit benet.

En SCB-undersökning från kampanjen Hjärnkoll visar att 285 000 personer i åldern 25-64 år lever med svår ängslan, oro eller ångest. En situation som inte bara påverkar den drabbades livkvalitet utan även försvårar på arbetsmarknaden.Undersökningen visar att personer med svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning har tidsbegränsade anställningar i jämförelse med övriga befolkningen, knappt 16 procent jämfört med nio procent.

Det är mer än tre gånger så vanligt att man är arbetslös. Det finns också ett tydligt samband mellan brist på inflytande och psykisk ohälsa. 19 procent av arbetstagare med svår ängslan, oro eller ångest uppger att de saknar inflytande över planeringen av sitt arbete och det egna arbetstempot jämfört med knappt sju procent av övriga medarbetare.

Det är avgörande att arbetsgivare har kunskaper om psykisk ohälsa och tar dessa frågor på allvar. Även för samhället och näringslivet finns stora vinster med att arbeta förebyggande. Bristen på agerande från arbetsgivarna kostar mer än 15 miljarder kronor årligen i direkta kostnader.

Det betyder att ett företag kan tjäna hundratusentals kronor genom att arbeta förebyggande. Men det handlar också om offentliga arbetsgivare. Endast hälften av Sveriges 290 kommuner arbetar systematiskt för att förhindra arbetsrelaterad psykisk ohälsa bland sina anställda.

Men det finns goda exempel. Psykiatri Skåne har satsat på utbildning av 715 medarbetare inom kommun och region. I delar av polisutbildningen finns nu ett utbildningsmoment om hur man bemöter personer med psykiatrisk problematik och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har vid sina regionala konferenser genomfört ”etikkaféer”. Det är några exempel på initiativ som gett goda resultat när det gäller attitydförändringar till personer med psykisk ohälsa.

Arbetsgivare behöver engagera sig mer för att främja psykisk hälsa och inkluderande arbetsplatser för att vi ska få ett hållbart arbetsliv.

Här finns brister inom såväl offentlig sektor som näringslivet. Kommuner, landsting och även myndigheter har precis som företagare mycket att vinna på att arbeta förebyggande och undvika sjukskrivningar som är möjliga att avvärja.Två enkla insatser kan vara att utbilda chefer i psykosocialt arbete samt att införa skriftliga riktlinjer för hur chefer ska agera om medarbetare visar tecken på psykisk ohälsa. Förebyggande arbete är en vinst, framför allt för den enskilde, men också för samhället i stort.

 

http://debatt.svt.se/2013/09/28/arbetsgivarna-behover-storre-kunskap-om-psykisk-ohalsa/

Nyheter P4 Örebro: Svårt att få jobb med funktionshinder


Nyheter P4 Örebro: Svårt att få jobb med funktionshinder

Den kärva arbetsmarknaden drabbar många unga och en av dem är en 24-årig Örebroare med aspergers syndrom. Han har studerat på universitet och sökt många jobb och praktikplatser men utan resultat.

 

Anita Karlsson som är 24-åringens mamma tror att arbetsgivare har för lite kunskap om funktionsnedsättningen och hon är rädd att arbetslösheten ska leda till psykisk ohälsa för sonen.

Anitas son har gått en treårig universitetsutbildning men har ett par tentor kvar innan utbildningen är slutförd. Sedan maj i år har han sökt många jobb och praktikplatser via arbetsförmedlingen. Trots det står han helt utan sysselsättning och beskedet var att han tidigast kunde få en praktikplats om sju månader.

– Jag ser min son som en stor frustration över att han ska vara arbetslös. Det har inte varit så lätt och just de här döperioderna, som sommarlovet, har han stora svårigheter att göra något vettigt, säger Anita Karlsson.

Avtal mellan Left is Right och konsultbolaget CSC


Ewa Carlborg, recruitment manager CSC och Klas Gustafsson, vd för Left is Right

IT-företaget CSC tecknar ett större avtal med konsultbolaget Left is Right, som är specialiserade på personer med aspergers syndrom. Det sa Ewa Carlborg, recruitment manager, på Veckans Affärers mångfaldsseminarium om funktionsnedsättning igår, torsdag: ”Left is Right kommer att vara en prefered partner när det gäller vår rekrytering”.

Veckans Affärer 2011-12-02: Erfarenhet av Asperger gav nytt rekryteringsavtal

Professor: ”Social kompetens är överskattat”


Här är länkar till flera intervjuer med Liisa Keltikangas-Järvinen, professor i tillämpad psykologi vid Helsingfors universitet:
Liisa Keltikangas-Järvinen

Diskussion på aspergerforum.se

Left is Right är tillbaka med ny ledning!


Left is Right är tillbaka!

Föräldrakraft.se: Idén som är för bra för att misslyckas – Left is Right är tillbaka >>

Idén som är för bra för att misslyckas – Left is Right är tillbaka

ARTIKEL | AUGUSTI 22, 2010 – 16:07 | AV VALTER BENGTSSON

Left is Right är tillbaka efter konkursen. Ny ägare, ny ledning och en mer försiktig affärsplan. Men fortfarande med idén att personer med många olika speciella kompetenser ska få en ärlig chans på arbetsmarknaden.
– Idén är för bra för att släppas, säger nye ägaren Lennart Jönsson, mest känd för att ha grundat Misa.
….

Klicka på länken ovan för att läsa resten av artikeln.

Att jobba med funktionshinder


En artikel från 2010-05-12 i Unionen-tidningen Kollega:

Runt 16 procent av befolkningen anser sig ha någon funktionsnedsättning eller ett funktionshinder. En hyggligt stor andel av dem, 67procent, finns ute på arbetsmarknaden.

Ofta, när man talar om handikapp, eller funktionshinder, föreställer man sig en rullstolsburen som har svårt med tillgängligheten. Men det kan lika gärna vara ett dolt funktionshinder. Det kan vara dyslexi liksom en väl dold depression, eller diabetes.
Definitionen av funktionshinder förändras hela tiden, men SCB använder en rätt bred förklaring nämligen att en person: ”har någon fysisk eller psykisk sjukdom eller skada vilken i samspel med omgivningen vållar problem i den dagliga livsföringen”.
Vi har träffat sex personer som alla har ett funktionshinder. Möt dem här. Hör dem berätta hur det är att arbeta med till exempel Aspergers [Barracuber: rättade stavningen] , ADHD eller hörselnedsättning.

DN: ”Funktionshindrade allt fattigare”


Publicerad: 1 mars 2010

STÖD SAKNAS Det är ologiskt att individer som aldrig kommer att kunna arbeta har ett ­ekonomiskt stöd som baseras på tillfälliga avbrott från arbetslivet. Regeringen måste agera för de funktionsnedsatta, skriver ordförandena för FUB och Autism- och Aspergerförbundet.

Anders har en inkomst på 6256 kronor i månaden och en hyra på drygt 7000. Han går alltså back ungefär 800 kronor varje månad. Liksom många andra personer med omfattande funktionsnedsättning får han ett bidrag från sina föräldrar på några tusenlappar varje månad. När dagen kommer då de inte längre finns eller har råd att skjuta till pengar är han hänvisad till försörjningsstöd, socialbidrag, från kommunen.

Anders är långt ifrån ensam. Han delar sin livssituation med många andra personer med utvecklingsstörning och/eller autism. Inkomstklyftorna ökar och Anders blir allt fattigare. Flera statliga utredningar har påpekat att detta inte är acceptabelt. Nu är det hög tid att regeringen agerar.

Förklaringen till den uppkomna situationen är flera: dels har många kommuner under flera år försökt och lyckats att hitta kryphål i Lagen om särskilt stöd, LSS, som gör att de kan ta ut höga hyror av denna grupp, dels har Sverige faktiskt inte ett fullgott ekonomiskt stöd till personer med livslånga funktionsnedsättningar. Två statliga utredningar har fastslagit att dessa personers ekonomiska situation måste förbättras. Riksförbundet FUB och Autism- och Aspergerförbundet har i en skrivelse uppmanat regeringen att snarast tillsätta en sådan utredning.

Personer med omfattande funktionsnedsättningar har ofta de lägsta ersättningarna i sjukförsäkringen eftersom de inte haft några arbetsinkomster. De är hänvisade till garantiersättningen i socialförsäkringen. 2009 var denna högst 102720 kronor per år, alltså 8650 kronor per månad.

LO:s Anna Fransson och Irene Wennemo har varnat för att skillnaderna mellan fattiga och rika ökat avsevärt under senare år (DN Debatt 8/12 2009). Det gäller särskilt personer som är sjuka och arbetslösa, deras blygsamma inkomstökning ligger mycket långt under den som förvärvs- arbetande har uppnått under samma tid.

De är få, de som bedöms ha så omfattande funktionsnedsättningar att de aldrig kommer att kunna arbeta. Det är både otryggt och ologiskt att individer som inte alls har möjlighet att delta i arbetslivet har ett ekonomiskt stöd som är uppbyggt som en försäkring mot tillfälliga avbrott från arbetslivet. Regeringen kan inte längre blunda för det faktum att denna grupps fattigdom är akut.

Övriga medborgares inkomster stiger medan denna grupp blir allt fattigare. Situationen är ovärdig ett, trots aktuell finanskris, oerhört välmående land som Sverige och för oss naturligtvis helt oacceptabel.

Hyrorna för boenden enligt LSS är på en chockerande hög nivå. I propositionen till LSS sägs att en person inte ska ha merkostnader på grund av sitt funktionshinder. Hyrorna i bostäder med särskild service är på en mycket hög nivå och den här viktiga handikappolitiska principen är i det närmaste helt satt ur spel. De höga hyrorna i bostäder enligt LSS beror på kommunernas hänvisning till bruksvärdesprin- cipen, de boende får alltså betala för sådant som kommunerna kostnadsfritt ska tillhandahålla personer som beviljats insatser enligt LSS. Exempel på detta är värdet av att ha personal och gemensamma utrymmen.

På sätt och vis sätter Hyreslagen LSS ur spel, trots att LSS är en rättighetslag som ska säkra goda levnadsvillkor för personer med omfattande funktionsnedsättning.

Av LSS framgår att kommunerna får ta ut skäliga avgifter för bostäder men också att den enskilde ska ha kvar tillräckliga medel för sina personliga behov; en förutsättning för att uppnå de ”goda levnadsvillkor” som lagen ger rätt till. Men genom att ta ut hyra istället för avgift för bostäderna anser sig kommunen inte behöva ta hänsyn ens till det lägre förbehållsbelopp som Socialtjänst- lagen, SoL, föreskriver. Enligt en undersökning som genomfördes av LSS-kommittén tillämpade endast 24 procent av Sveriges kommuner ett förbehållsbelopp så att de boende får tillräckliga medel kvar för sina personliga behov.

Det är hög tid att regeringen snarast tillsätter en utredning som analyserar hur personer med funktionsnedsättning kan få komma ur den strukturella fattigdom som de nu befinner sig i.

ANNA-LENA KROOK, förbundsordförande, Riksförbundet för barn och unga med utvecklingsstörning,

FUB EVA NORDIN OLSON, förbundsordförande, Autism- och Aspergerförbundet

”Bred lösning krävs för återgång till arbetslivet”


Debattartikeln ur Dagens Samhälle 2009-11-12 (sidan: 19-22)

Vår samhällsekonomi klarar en socialförsäkring med både humanism och rättssäkerhet. Tänk om! uppmanar rehabiliteringsläkaren Ingalill Morén Hybbinette.
REHAB. Jag tror inte att någon vill ha ett Sverige där människor med sjukdom och ohälsa hänvisas till utanförskap, so-cialbidragsberoende och fattigdom. Ändå hotar beslut snart i riksdagen som riskerar att medföra just detta.

Som rehabiliteringsläkare ifrågasätter jag regeringens förslag om återgång till arbete för personer som varit långvarigt frånvarande på grund av sjukdom. Rehabiliteringsgarantin hälsar jag med tillfredsställelse. Men betänk att för dem som varit borta från arbetslivet under flera år har ingen sådan garanti funnits!

Många har utöver sjukskrivningsdiagnoserna osynliga funktionsnedsättningar (dyslexi, hörselnedsättning, lätta traumatiska hjärnskador, odiagnosticerad damp/adhd/Asperger-problematik, traumatiska livshändelser, alkohol- och/eller läkemedelsberoende, generaliserad ångest, tvångs- och posttraumatiskt stressyndrom).

Andelen kvinnor överväger. Många har låg utbildningsnivå. Alla har erfarenhet av utanförskap, har lågt självförtroende och nedsatt självkänsla. De har redan stor erfarenhet av misslyckanden och kränkningar. Ibeslutstödet för sjukskrivande läkare betecknas patienter inte som hela individer utan som deldiagnoser!

Det föreslagna introduktionsprogrammet för utförsäkrade ska som längst vara tre månader. Sedan hänvisas till arbetsförmedlingens ordinarie insatser. A-kassa får deltagare som är berättigade till det, övriga får aktivitetsstöd (223 kr/ersättningsdag).

Detta behövs för att denna grupp ska orka återgå i arbete:

* Ekonomisk trygghet. För de som får aktivitetsstöd kommer merparten av kraften att gå åt till att överleva ekonomiskt. Vilken ork finns då för introduktionsprogrammet?

* Att bli bemött med respekt och kärleksfull vänlighet som unik individ. Det ger kraft att mobilisera egna läkande resurser. Människor som upplever att de återfunnit hälsomässig balans och förmåga att hantera sina liv vill i stort sett alltid arbeta. Inom rehabiliteringsmedicin är det välkänt att ingen orkar misslyckas många gånger, om förutsättningar för återkomst till ett värdigt liv ska finnas.

* Att få möta professionella med förmåga till helhetssyn. Osynliga funktionshinder måste synliggöras, behandlas eller kompenseras för. Oftast har de varit en okänd men starkt bidragande orsak till arbetsoförmåga och långtidssjukskrivning.

* Aktiva medicinska rehabiliteringsinsatser. Vilken kompetens finns hos coacherna på arbetsförmedlingen?

* Förståelse för att allt tar tid. Tre månader är för kort introduktion för människor som varit utanför arbetslivet under flera år.

* Möjlighet till deltidsarbete med permanent deltidssjukersättning för den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga.

I stället för som föreslagits, lös denna fråga med en blocköverskridande överenskommelse – som för pensionerna! Förankra i senaste smärt-, stress- och hjärnforskning. Involvera olika professioners kompetens och erfarenhet av hälsofrämjande nytänkande. Skapa sedan nätverk över de politiska blockgränserna och finn långsiktigt hållbara lösningar kring frågor om försörjning/arbete för människor med funktionshinder.

Vår samhällsekonomi klarar en socialförsäkring med både humanism och rättssäkerhet. Tänk om!

Författare: Ingalill Morén Hybbinette, Kalmar. Specialistläkare – rehab, företagshälsovård och allmänmedicin

Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal?


Henrik D. Ragnevi

NEWSMILL: Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal? >>

Publicerad: 2009-09-26, Uppdaterad: 2009-09-26

Nej, Cristina Husmark Pehrsson, jag har inte gett upp. Däremot är jag realist nog att inse att med de trubbiga vapen som du erbjuder långtidssjukskrivna är det i det närmaste omöjligt för dem att kunna ta sig tillbaks ut på arbetsmarknaden. Helt enkelt eftersom det inte finns någon arbetsgivare som kommer att vilja anställa denna grupp.

Cristina Husmark Pehrsson fortsätter med samma envishet hävda att det nya regelverk som hotar utförsäkra 54,000 människor under nästkommande år, sker för deras eget bästa. Detta trots att över 103,000 personer skrivit under ett upprop mot de hårdare reglerna så vägrar Sjukförsäkringsministern att lyssna på den massiva kritiken.

Denna brist på verklighetsförankring från en ministers håll skrämmande. En stor grupp av våra medlemmar i Attention med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD, Asperger eller Tourettes syndrom lever på tillfällig sjuk- eller aktivitetsersättning och riskerar att utförsäkras. Många är uppenbart oroade och de mår nu också betydligt sämre av den osäkerhet som borttagandet av den tillfälliga sjukersättningen inneburit.

Eller är det kanske Cristina Husmark Pehrssons intention?
Att göra människor så pass sjuka först så de kvalificerar för tillsvidare sjukersättning och att det därefter inte finns någon möjlighet för dem att någonsin leva ett åtminstone väl fungerande liv?
För det är precis vad som är på väg att hända just nu.

Naturligtvis är inte bara återinförandet av den tillfälliga sjukersättningen någon lösning, men det skulle göra människor lugnare. Då kan de ägna sin tid åt rehabiliterande insatser, istället för att oroa sig över sin ekonomiska situation.

Förövrigt erbjuder inte Husmark Pehrssons förslag några ”nya möjligheter”. Det är redan idag möjligt att med sjuk- eller aktivitetsersättning få arbetspraktik i form av arbetsträning, du kan få en coach beviljad från en privat aktör och det finns till och med särskilda handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar särskilt med denna grupp.

Vad som saknas är arbetsgivare som är beredda att anställa denna grupp. Bland personer med psykiska funktionsnedsättningar så är det strax över 60 procent som står utanför arbetsmarknaden. Det är uppenbart att systemet med lönebidrag inte har fungerat och mig veterligen har inte regeringen talat om att höja taket för ersättningen. Innan årsskiftet fanns för långtidssjukskrivna något som hette särskilt nystartsjobb, som i debatten kallades för nyfriskjobb.

Tanken var förmodligen att den högre ersättningen skulle locka fler arbetsgivare att anställa personer som varit långtidssjukskrivna, men succén uteblev.

Sedan årsskiftet gäller dessa regler också för andra arbetslösa i ett försök från regeringens sida att stävja den ökade arbetslösheten under en lågkonjunktur. Väl så, men om ersättningen inte var tillräckligt attraktivt tidigare, är det naivt att tro att tidigare långtidssjukskrivna ska kunna konkurera med andra friska arbetssökande och då utan några extra ”förmåner”.

Varför inte göra det möjligt att kombinera systemet med lönebidrag och nystartsjobb för långtidssjukskrivna? Det skulle kunna göra denna grupp lite mer attraktiva för arbetsgivare.

Är det med samma trubbiga vapen som redan finns idag som Christina Husmark Pehrsson tror att 54,000 snart utförsäkrade sjuka människor ska ta sig in på arbetsmarknaden, ja då tror jag inte bara att hon är utopisk, utan att hon också fullständigt har tappat all kontakt med verkligheten. Den oro som över 103,000 människor som skrivit under protesten mot de nya sjukförsäkringsreglerna är befogad, men hur får vi vår Socialförsäkringsminister att ta vår oro på allvar?

Henrik D. Ragnevi

Tidigare inlägg:

”Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna”


Cristina Husmark Pehrsson

Cristina Husmark Pehrsson svarar:

NEWSMILL: Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna >>

Artikeln har 13 Newsmill-kommentarer >>

Publicerad: 2009-09-23, Uppdaterad: 2009-09-23

Den tidsbegränsade sjukersättningen infördes 2003 som en reform för att skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen. I dag vet vi att dessa regelbundna omprövningar som infördes inte fungerade. Det var inte nämnvärt fler som kom tillbaka till arbetsmarknaden efter att ha beviljats tidsbegränsad sjukersättning, jämfört med den grupp som hade fått en permanent sjukersättning.

Grundproblemet är att sjukförsäkringen i grunden är ett system för att erbjuda ersättning vid arbetsoförmåga, medan arbetslöshetsförsäkringen är ett system för att förbereda människor för att ta steget ut i arbetslivet. Inom sjukförsäkringen erbjuds visserligen medicinsk rehabilitering, bland annat via regeringens rehabiliteringsgaranti, däremot inte stöd för att hjälpa människor att komma ut i arbetslivet.

Naturligtvis skulle sjukförsäkringen kunna göras om så att det även inom ramen för denna blev möjligt att tillhandahålla arbetspraktik, coachning, arbetsmarknadsutbildning och allt annat stöd som finns på arbetsmarknadsområdet. Men hur rimligt vore det att bygga upp en parallell organisation som erbjuder exakt samma tjänster inom sjukförsäkringen som redan i dag finns tillgängliga inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?

[b]I stället inför vi nu en introduktion inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, med ersättning . Regeringen har gjort bedömningen att aktiva och kontinuerliga insatser är den bästa möjliga vägen för att hjälpa människor att återfå sin arbetsförmåga. För dem som aldrig någonsin förväntas återfå sin arbetsförmåga kommer sjukersättning naturligtvis alltid att finnas som ett alternativ. Och personer som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.[/b]

I dag är det bara 60 procent av personer med funktionshinder som deltar på arbetsmarknaden. Vi vet alla att den siffran kan öka med rätt anpassat stöd från samhället och arbetsgivarna. Samtidigt vet vi att det i så fall krävs förändringar.

Det måste löna sig att arbeta, även för personer med funktionshinder. Detta uppnår vi genom att se till att människor befinner sig i rätt ersättningssystem, där de kan få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden.

Samhället måste sätta in mer resurser för att stödja individer som varit långtidssjukskrivna. Regeringen satsar därför 17 miljarder riktat till personer som varit sjukskrivna längre tid än 2,5 år, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphör. Dessutom måste vi påverka arbetsgivarna att anställa. Det gör via bland annat genom att utöka antalet lönebidrag och genom att tillhandahålla nystartsjobb. Arbetsgivarna har också fått ökat stöd för arbetsplatsanpassning. Regeringen för ett flerfrontskrig mot arbetslösheten, även arbetslösheten för personer som har något funktionshinder.

Henrik Ragnevi menar att det kanske är dags att ge upp och åtminstone garantera människor med funktionsnedsättningar en trygg ersättning. Själv siktar jag högre. Jag vill att personer med funktionsnedsättningar ska få en trygg ersättning. Men jag vill också att de ska få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden, om det är möjligt. Och jag anser inte att detta bara är något slags utopi.

Cristina Husmark Pehrsson

Tidigare inlägg:

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.