Normalitet och blyghet


Allt fler tillstånd uppfattas idag som bekant som medicinska problem: åtminstone i USA gäller detta redan­ både blyghet och fetma.

När kommer den insikten hit? Jag har alltid trott att blyghet är en sorts ”social fobi light” – SF anses vara relaterat till serotonin – och att blyga personer lätt kan falla ned i SF om de blir alltför isolerade. I mitt eget fall har jag kommit över en del av min blyghet, men inte så att det känns naturligt för mig – det känns fortfarande som att spela teater. Är det bara för mig att gilla läget?

När det gäller blyghet tror jag dock att (tyvärr) ”ytliga” saker som klädsel kan spela roll för hur man som blyg klarar sig och accepteras i samhället. Det handlar även här om att gilla läget? Ser man mindre blyg ut med solbrillor och kavaj?? Eller går kroppsspråket utanpå detta? Jag tror man får jobba även på kroppspråket, jag har själv skaffat mig en allt bättre självkänsla på det området. Att ändra sin klädsel känns mer ”kränkande” än att skaffa bättre kroppshållning, så där vägrar jag in i det sista. Men jag tror ändå det kan göra viss skillnad.

Det här inlägget deltar i bloggkarnevalen om NPF.

Publicerat i NPF. Leave a Comment »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: