En tredje sektor


Ragnevi noterar att NSD kommenterar hans debattartikel i Aftonbladet om utanförskap.

En tredje sektor (NSD 2007-09-30)

Det behövs en tredje sektor för alla dem som hamnat utanför landets privata eller offentliga arbetsplatser.

Vad händer med dem som ingen vill anställa?

Det undrar Henrik D Ragnevi, ordförande i Attention Göteborg, som är en intresseorganisation för människor med neuropsykotiska funktionshinder, i en debattartikel i Aftonbladet.

Det är en befogad fråga. Den nuvarande regeringens politik går ut på att alla kan jobba, men att alltför generösa samhällsstöd gör att många hellre väljer att stanna hemma och leva på bidrag.

Men verkligheten är ju, som Ragnevi påpekar, inte fullt så enkel.

Alla är inte skapta för att jobba 40 timmar i veckan, månad efter månad, året runt.

”Många människor som kan uppfatta som lite udda slås ut och det drabbar i högsta grad neuropsykotiska funktionshindrade”, framhåller han.

2005 var 49 procent av dem med psykiska funktionshinder utan arbete. 2006 hade siffran stigit till 51 procent. I år är den rekordhög. 70 procent av dem som har adhd saknar ett jobb att gå till.

”Trots att det påstås att vi lever i ett mer individualiserat samhälle i dag är den kollektiva normen för hur du ska vara mycket smalare och sociala avvikelser accepteras i minde grad”, skriver Ragnevi.

Det är ord och siffror som borde föranleda viss eftertanke hos både regeringskanslier och arbetsmarknadsmyndigheter. Just nu är det högtryck i ekonomin och på arbetsmarknaden, men det betyder inte att alla är ”anställningsbara”.

Annonser

P1-tips: Min bror har ADHD


Min bror har ADHD (Sveriges Radio P1 2007-09-20)

Programmet sänds torsdagen den 20 september 20.03 och fredagen den 21 september 23.30 i P1.

Publicerat i Media, NPF. Leave a Comment »

Aspergers syndrom som redskap


Han använder sitt handikapp som redskap (Barometern 2007-09-18)

Han lämnade mellanstadiet utan att kunna läsa, skriva eller räkna, diagnostiserad med Aspergers syndrom, dyslexi och dyskalkyli. I januari nästa år räknar Jakob Larsson från Öland med att knipa en magisterexamen i sociologi.

Den ständiga rastlösheten fick han utlopp för genom att kliva fram och tillbaka över klassrumsgolvet. En skicklig lärarinna och hjälpsamma skolkamrater gjorde att han hängde med hyggligt på lektionerna.

Men bokstäverna och siffrorna i böckerna flydde hans blick. De var så svårfångade att Jakob Larsson fick spendera sjuan och åttan i särskola. Under denna tid, präglad av kamp med multiplikationstabeller och grammatik, öppnades även dörren till en dold passion – samhällskunskap och historia.

– Intresset har nog alltid funnits där, gissar en nu 26 år gammal Jakob Larsson och gnuggar vanemässigt sitt skägg. Denna ofrivilliga rörelse är ett av få ytliga spår som vittnar om hans Asperger. Den största motoriska oroligheten och problemen att hantera nya och oväntade situationer har han lärt sig att kontrollera.

Dyslexin största hindret

– Dyslexin har alltid varit mitt främsta studiehinder, konstaterar Jakob Larsson. Den är mer oförlåtande. Att läsa igenom en uppsats och verkligen förstå allt tar mig nästan en vecka.
Med några månader kvar till sin magisterexamen i sociologi på Högskolan i Kalmar för han egna anteckningar under föreläsningarna och fixar själv vissa hemuppgifter.

Men vid större skrivarbeten får föräldrarna axla rollen som sekreterare, medan Jakob Larsson dikterar vad han lärt sig under sina långpromenader med ljudböcker.

Drivkraft

– Jag har fått all viktig kurslitteratur inläst på cd-skiva, förklarar han tacksamt. Annars hade det aldrig fungerat att plugga vidare. Att skolan anlitat anteckningshjälp under föreläsningarna, och via handikappsamordnaren informerat lärarna om hans speciella behov, har också underlättat mycket.

Men hur praktiskt det än varit med muntliga förhör och talsyntes på datorn, vet Jakob Larsson vad som verkligen ligger bakom hans lyckade studier.

– Drivkraften att bevisa – mycket för mig själv och andra – att Asperger inte bara är elände. Handikappet kan faktiskt användas som ett redskap.

Kan vara en fördel

Jakob Larsson ger som exempel den känsla för detaljer som kännetecknar personer med Asperger. Genom att lära känna varje liten del blir det lättare att förstå stora och komplexa sammanhang, menar han.

– Dessutom har jag lättare än de flesta att fokusera och lära mig när saker verkligen intresserar mig.

I förhållande till hur många som faktiskt har handikapp, pratas det väldigt lite om just dessa. På det viset blir funktionsnedsättningarna osynliga i samhället, tror Jakob Larsson. Efter magisterexamen planerar han därför att börja föreläsa om hur man som handikappad fixar studierna. De senaste månaderna har Jakob Larsson även smakat på tanken att doktorera i sociologi.

– Men jag får inte bli besviken om det inte blir av. En doktorsexamen är svår att klara för alla, säger Jakob Larsson.

Rikard Ljungqvist
rikard.ljungqvist@barometern.se

Bra insändare om annorlundaskap


Hittade en fin insändare i söndagens GP:

Är det mest lättsmält att vara lite lagom?

Jag tror inte det finns någon anledning att romantisera
ett utanförskap. Däri ryms inte sällan
portioner av smärta och ensamhet, upplevelser
av otillräcklighet och motstånd från det som
finns runtomkring.

I Stieg Larssons fascinerande böcker finns som
många vet en underbar person, Lisbeth Salander,
en minst sagt speciell människa med socialt annorlunda
beteenden och andra ordentligt överutvecklade
begåvningar. Hon är som det heter ojämn i sin profil.
Hon skiljer ut sig, är oförutsägbar.
Hon hamnar utanför. Är särskilt välfungerande
inom vissa områden.
Men vem är innanför?
Du eller jag?
På vilka grunder?
Får man vara som man är?
Ja och Nej?
Är det viktigt att bli socialt accepterad?
Social kompetens, hur ser den ut?

Är det mest lättsmält att vara lite lagom? Halvbra
på en hel del. Inte speciellt bra på någonting
alls. Vem bestämmer vad som är okej? Ideal,
förebilder, medier, traditioner, uppfostran eller
omgivningens förväntningar?

Vem vill inte vara chef över sitt eget liv? Bli respekterad
och bemött som en värdefull människa.
Inte bli betraktad som galen eller dum. Varför bli
missförstådd och felbedömd?

Jag möter en och annan person som påminner
om Lisbeth Salander i min vardag. De berikar och
ställer nya frågor, gör val som jag aldrig sett som
val. De verkar vara främlingar i en värld med människor
som de ibland inte begriper sig på. Inte
alltid har intresse av eller lust att förstå sig på. De
verkar inte alltid vilja delta i det som kan kallas
för innanför, de lever utifrån andra regler och mål.
Som komna från en annan kultur, en annan del av
världen, rentav från en annan planet. Samtidigt
som de är av samma sort som du och jag.

De är enastående inom vissa områden. De
förundrar, förvånar och är varma, uppriktiga
och givande att ha att göra med. De lär mig nya
perspektiv. Men de har svårigheter, lever bland
problem och hinder. Passar inte in, blir inte accepterade.
Det annorlunda berikar. Jag är glad över att de
inte tänker och gör som jag. Vi behöver mångfald.
Det vore helt enkelt mycket fattigare utan
personligheter som Lisbeth Salander.
Frågan är om vi har förmågan att se deras tillgång,
deras frihet att få vara som de är.

Christer Johansson

Expressen skriver om utanförskapet på arbetsmarknaden


Vi pratar om NPF och deras möjligheter på arbetsmarknaden.

”Jag hade behövt stöd för att klara mig kvar på arbetsmarknaden” (Expressen 2007-09-15)

Kenny Mannerström, 27, förlorade ett par jobb och blev utredd av försäkringskassan.
Stämpeln blev Aspergers syndrom och en uppmaning att söka aktivitetsersättning.
– Jag vill jobba, men har fastnat i den här fällan, säger han.

Här ses Aspergers som en tillgång (Expressen 2007-09-15)

Antalet som diagnosticeras med Aspergers syndrom har mer än fördubblats på bara några år.
För Bengt-Åke Boman, grundare av företaget Left is Right, är det obegripligt att den diagnosen leder till förtidspension.
– De drabbade har unika egenskaper, säger han.


Fångad i sin diagnos
(Expressen 2007-09-15)

Depressioner, stress, ångest.

Så låter orsakerna när försäkringskassan beslutar att en ung svensk ska pensioneras.
Expressen har tagit del av ny statistik som avslöjar diagnoserna.
– Det här är bara början. Ännu fler unga kommer att slås ut, säger Sven Bremberg, docent på folkhälsoinstitutet.

Krönika: Det finns inte längre några jobb för den som är sjuk (Expressen 2007-09-14)

Ekonomiska stimulanser ger utslagna jobb.
Så ska regeringen lösa sin svåraste uppgift – att få förtidspensionärer att arbeta.
Men vilka jobb ska de som slagits ut få?
Och om det finns några, vad händer när arbetsgivaren inte får stöd längre?

Diskussion

Sjuk tvingas söka jobb


Blind och aggressiv – 23-årig autist tvingas söka jobb (Aftonbladet 2007-09-12)

Försäkringskassan drar in sjukpension

En 23-årig autistisk kvinna i Karlstad förlorar sin sjukpension. Hon är nästan helt blind sedan födseln och har sociala svårigheter.

Sedan hon var 16 år har hon fått sjukpension eller motsvarande. Men nu är det slut på stödet – Försäkringskassan kräver att hon söker jobb.

Enligt den 23-åriga kvinnans anhörigvårdare är hon aggressiv och klarade inte av att praktisera på ett lager när hon hade personlig assistent.

– Det funkar inte. Hon ber folk dra dit pepparn växer, säger vårdaren Lina Byh till Nya Wermlands-Tidningen.

Kvinnan är nästan helt blind sedan födseln. Från 16 årsåldern har hon fått sjukpension eller motsvarande stöd men nu kräver Försäkringskassan att hon skaffar ett jobb.

Marie-Helen Lindström, områdeschef på Försäkringskassan, kommenterar ärendet med att alla personer har rätt till ett arbetsliv och att förväntningarna på Försäkringskassan ibland är för höga.

– Vi gör en strikt medicinsk bedömning. Vi jobbar med en sjukförsäkring, inte en inkomstförsäkring, säger hon till NWT.

Förståndshandikappad och blind – tvingas jobba (NWT.se 2007-09-12)

Hon är 23 år, nästan blind och förståndshandikappad. Nu kräver försäkringskassan att hon ska ut på arbetsmarknaden.

– Det funkar inte. Hon ber folk dra dit pepparn växer, säger vårdaren Lina Byh.

Allt sedan hon var 16 år har hon fått sjukpension eller motsvarande från försäkringskassan. Hon deltar i Karlstad kommuns verksamhet för förståndshandikappade.

–..Anna är autistisk, har sociala svårigheter och är aggressiv. Hon klarade inte ens av att praktisera på ett lager när hon hade personlig assistent, säger anhörigvårdaren Lina Byh.
När hon fick ett nej till stöd från försäkringskassan trodde Lina Byh att det begåtts ett misstag. Men myndigheten stod på sig. De sa att Anna Svensson kan klara av ett vanligt jobb om hon bara får handledning av chefen.

–Jag är kritisk mot hur försäkringskassan behandlar förståndshandikappade.
Myndigheten har erbjudits en fullmakt från Anna Svensson för att kunna kommentera hennes fall för NWT. Ändå väljer områdeschef Marie-Helen Lindström att inte uttala sig om det enskilda ärendet.

– Det är av hänsyn till kvinnan, för att skydda henne. En fullmakt kan i vissa fall skrivas under för stor jäkt.

Hur reagerar du på fallet, rent allmänt?
– Vår ambition är att alla ska kunna beredas en plats på arbetsmarknaden. Alla har rätt till ett arbetsliv.

Även om personen är blind, förståndshandikappad och aggressiv?
– Vi gör en strikt medicinsk bedömning. Ibland har folk felaktiga förväntningar på oss. Vi jobbar med en sjukförsäkring, inte en inkomstförsäkring, säger Marie-Helen Lindström.

Nu ska Anna Svensson överklaga försäkringskassan beslut.

Läs också:

Socialförsäkringsministern: ”Sjukskrivningarna ska minska” (NWT.se)

”Det bedrivs en hetsjakt mot autistiska” (NWT.se)

Nytt NPF-gymnasium


Plönninge startar ny utbildning (Hallandsposten 2007-09-13)

Plönninge startar ny utbildning

Plönningegymnasiet startar nästa höst en ny utbildning som riktar sig till ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser. Det har Region Halland beslutat.

Allt fler ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder söker sig till specialskolor för att genomföra sin gymnasieutbildning. Det finns också tecken som tyder på att gruppen barn och ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, autism och Aspergers syndrom, ökar. Ungdomarna har ofta behov av helhetslösningar som omfattar såväl utbildning, fritidsverksamhet som internatboende.

I dagsläget är det brist på utbildningsalternativ i Halland som kan tillgodose dessa ungdomars behov på ett bra sätt. Därför har Plönningegymnasiet fått i uppdrag av Region Halland att, med början hösten 2008, starta en gymnasieutbildning riktad till ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser.

Utbildningen kommer att bestå av ett specialutformat program med utgångspunkt från Naturbruksprogrammet och med möjlighet till internatboende.

Vid en förstudie som genomfördes av Region Halland hösten 2006 var totalt 25 halländska elever med neuropsykiatriska funktionshinder inskrivna på sju olika skolor utanför Halland. Förutom stora kostnader innebar detta ofta en jobbig social situation för ungdomarna och deras familjer.