Bra insändare om annorlundaskap


Hittade en fin insändare i söndagens GP:

Är det mest lättsmält att vara lite lagom?

Jag tror inte det finns någon anledning att romantisera
ett utanförskap. Däri ryms inte sällan
portioner av smärta och ensamhet, upplevelser
av otillräcklighet och motstånd från det som
finns runtomkring.

I Stieg Larssons fascinerande böcker finns som
många vet en underbar person, Lisbeth Salander,
en minst sagt speciell människa med socialt annorlunda
beteenden och andra ordentligt överutvecklade
begåvningar. Hon är som det heter ojämn i sin profil.
Hon skiljer ut sig, är oförutsägbar.
Hon hamnar utanför. Är särskilt välfungerande
inom vissa områden.
Men vem är innanför?
Du eller jag?
På vilka grunder?
Får man vara som man är?
Ja och Nej?
Är det viktigt att bli socialt accepterad?
Social kompetens, hur ser den ut?

Är det mest lättsmält att vara lite lagom? Halvbra
på en hel del. Inte speciellt bra på någonting
alls. Vem bestämmer vad som är okej? Ideal,
förebilder, medier, traditioner, uppfostran eller
omgivningens förväntningar?

Vem vill inte vara chef över sitt eget liv? Bli respekterad
och bemött som en värdefull människa.
Inte bli betraktad som galen eller dum. Varför bli
missförstådd och felbedömd?

Jag möter en och annan person som påminner
om Lisbeth Salander i min vardag. De berikar och
ställer nya frågor, gör val som jag aldrig sett som
val. De verkar vara främlingar i en värld med människor
som de ibland inte begriper sig på. Inte
alltid har intresse av eller lust att förstå sig på. De
verkar inte alltid vilja delta i det som kan kallas
för innanför, de lever utifrån andra regler och mål.
Som komna från en annan kultur, en annan del av
världen, rentav från en annan planet. Samtidigt
som de är av samma sort som du och jag.

De är enastående inom vissa områden. De
förundrar, förvånar och är varma, uppriktiga
och givande att ha att göra med. De lär mig nya
perspektiv. Men de har svårigheter, lever bland
problem och hinder. Passar inte in, blir inte accepterade.
Det annorlunda berikar. Jag är glad över att de
inte tänker och gör som jag. Vi behöver mångfald.
Det vore helt enkelt mycket fattigare utan
personligheter som Lisbeth Salander.
Frågan är om vi har förmågan att se deras tillgång,
deras frihet att få vara som de är.

Christer Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: