Vuxen – utan att förstå socialt samspel


En äldre artikel i svd.se publicerad 29 juni 2004, senast kommenterad 24 januari 2008. Men fortfarande en bra artikel.

”Du borde skilja dig!” Den uppmaningen har Helén, som vi skrev om i måndags, fått många gånger. Men hon, liksom många hustrur med män som har Aspergers syndrom, har förblivit lojal. – Personer med Aspergers syndrom väljer en lojal partner, och utåtriktade empatiska kvinnor väljer ofta män med samspelsproblem, säger psykologen och terapeuten Tony Attwood, specialist på området.

Jo, det är lätt att tycka att fruarna är nästan ofattbart lojala i äktenskap där mannen har Aspergers syndrom. Den australiska psykologen Tony Attwood nickar. Sedan tillägger han snabbt:
– Men om de inte varit så lojala som personligheter, hade de aldrig blivit utvalda till att bli hans
partner.
Och vilket val gör kvinnorna själva? Att utåtriktade, empatiska kvinnor dras till män med sociala samspelsproblem och brist på empati – det är ingen ovanlig konstellation. Dessutom ”tenderar paren att hålla ihop”, enligt Tony Attwood, som specialiserat sig på Aspergers syndrom och träffar dessa par över hela världen. Turnéprogrammet det närmaste året sträcker sig från Adelaide i Australien till Odense i Danmark – via Singapore, Kanada och USA. I maj var han i Sverige och höll bland annat en workshop för anhöriga.
När vi ses i den hektiska skarven mellan föreläsning och middag berättar han att hans arbete med par alltid börjar med att ett av barnen fått diagnosen. Då visar det sig att barnet inte är den enda i familjen som har Aspergers syndrom. Hälften har enligt statistiken en nära släkting med samma drag i sin personlighet – pappan, mamman, farfar. På så sätt kan familjehistorien framstå i ett helt nytt ljus, konstaterar han.

Även om de nya kunskaperna om denna speciella form av autism gör att allt fler får rätt diagnos i unga år, är det ovanligt att syndromet upptäcks hos de vuxna, berättar Tony Attwood. De får istället diagnosen via sina söner eller döttrar – eftersom de flesta som kan något om Aspergers syndrom i dag arbetar med barn.
– Många vuxna med Aspergers syndrom missförstås fortfarande som schizofrena, psykotiska, ångestladdade och deprimerade. En del är 60-70-80 år när de förstår vad som varit problemet hela livet.
Samtidigt har många en partner. Så här beskriver Tony Attwood hur det kan vara för en hustru, som det oftast handlar om: När de gifter sig vet ingen av dem att han har Aspergers syndrom. För en del blir det si och så med sexlivet; Tony Attwood talar om den intellektuella gemenskapen istället. När barnen kommer blir hustrun ofta som en ensamstående förälder som får ta hand om precis allt hemma – samtidigt som mannen blir som ett extra barn.
– Han kan känna en rivalitet mellan sig och barnen, som om han vore en storebror, berättar Tony Attwood.
Hustrun har under äktenskapet levt i vad han kallar ”Kassandra-fenomenet” – hon vet att något inte stämmer, men ingen tror henne.

Beskedet om att mannen har Aspergers syndrom visar att hon visserligen känt rätt. Ändå hamnar hon ofta i ett dilemma, där det å ena sidan kan vara en lättnad att inse vad äktenskapsproblemen kan bero på. Å andra sidan uppstår en ny svårighet.
– Förut kunde hon i alla fall leva på fantasin att ”med mig kommer han att bli bättre”. Nu tänker hon: Kommer jag att stå ut, nu när jag vet att han aldrig kan förändras?
Blotta tanken på skilsmässa kan ge henne oerhörda skuldkänslor: Hon vet att han kanske aldrig får en ny partner. Hon undrar över hur han ska hantera omvärlden utan hennes stöd. Hon befarar att han ska kollapsa.

Tony Attwoods workshops med de vanligaste partnerproblemen finns refererade på hemsidan för anhöriga till personer med Aspergers syndrom (se fotnot). Där talar hustrur om hur de bor i skilda sovrum. Hur tråkig och frånstötande han är i umgängeslivet, samtidigt som han är jättetrevlig hemma. Hur de antingen måste leva sitt eget sociala liv eller acceptera att umgänget krymper.
Tony Attwoods bild av vuxna med Asperger är att de har lärt sig spela sociala och därmed kamouflerat sina problem. De har pluggat in manuskriptet för middagen, lärt sig skämten utantill.
– Så fort de lämnar sin teater märker man att de är annorlunda. Men många gånger är det bara de närmaste – hemma eller på jobbet – som kan se skillnaden.

Han noterar två vanliga strategier som vuxna med Asperger valt för att klara känslan av att inte passa in: Depression eller arrogans. De som blir deprimerade upplever att ingen förstår dem – och de förstår ingen.
De som istället överkompenserar sina brister med arrogans visar upp en attityd som säger ungefär ”det är väl inget annorlunda med mig?” Då kan det vara svårt för en partner att få till stånd ett öppet samtal om problemen i förhållandet.
För andra kan diagnosen i sig vara en lättnad. Jag är inte galen! Några har till och med frågat Tony Attwood: Vem på min arbetsplats ska jag berätta det för, och hur?

Han tycker de är modiga. Personer med Aspergers syndrom kan möta stora svårigheter i arbetslivet med de allt större kraven på teamwork.
– Jag vet en som förlorade sitt bankjobb för att han inte kunde vara en lagspelare. Personer med Aspergers syndrom behöver träna sådant, och kollegerna behöver få veta varför de fungerar annorlunda.
Om de själva är villiga att lära sig, kan personer med Asperger ha stor hjälp av att träna reglerna för socialt samspel – inför vilka yrken de ska välja, för att utveckla relationen till partnern, för att klara föräldraskapet.
– De har ju aldrig erfarit en vanlig barndom själva. Jag träffade en mamma med Aspergers syndrom som uttryckte sig så här: Jag måste läsa uppfostringsexperten doktor Spock för att att kunna ta hand om mina två ”vanliga” döttrar, på samma sätt som andra måste läsa böcker om Asperger för att kunna uppfostra ett barn med Aspergers syndrom.
Tony Attwood påpekar att de faktiskt måste träna sådant som andra aldrig har behövt lära sig medvetet – exempelvis empati. Empati för en person med Aspergers syndrom är som att lära sig ett andra språk.

Går det?
– Ja, om man verkligen övar. Då fungerar det. Särskilt om det finns en terapeut som förstår och en stödjande familj.

Det är väl hoppfullt?
– Ja, men ingen garanti för att personer med Aspergers syndrom ska börja fungera som alla andra!

Inte ens om det handlar om barn i unga år?
– Nej, det finns ingen garanti. Ju tidigare de börjar träna, desto mer kan de förebygga några av de problem som äldre generationer med Aspergers syndrom har stött på.
Sedan påminner han om hur olika var och en är – de har sin egen profil, historia och personlighet. Därför kan man inte ge alla samma typ av hjälp.
I stora drag ser han följande fördelning bland vuxna med Aspergers syndrom: En tredjedel behöver ständigt och intensivt stöd. En tredjedel behöver diagnos och regelbunden träning. En tredjedel behöver bara en attitydförändring, någon som förstår dem.
Men, påpekar Tony Attwood, vi ska inte hålla på och bota alla som har Aspergers syndrom.
– De behövs i samhället. De är fantastiska – vissa har varit framstående inom både vetenskapen och kulturlivet.

4 svar to “Vuxen – utan att förstå socialt samspel”

  1. Amanda Says:

    Tack😀

    Är det du på AF?

  2. barracuber Says:

    Japp det är jag!😉

  3. Rosamunda Says:

    Intressant artikel, min kille har asperger och jag har atypisk autism. Vi känner båda att det är viktigt med lojaliteten och att hålla ihop, vi har genomgått enorma svårigheter som nog inte många par skulle klara samt att vi kämpar med våra respektive problem, men ändå är kärleken starkare ! och just vikten av att hålla ihop.

    Har lagt din blogg på favvos🙂

    /Rosamunda från AF

  4. barracuber Says:

    Tack!

    /Barra


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: