Professor: ”Social kompetens är överskattat”


Här är länkar till flera intervjuer med Liisa Keltikangas-Järvinen, professor i tillämpad psykologi vid Helsingfors universitet:
Liisa Keltikangas-Järvinen

Diskussion på aspergerforum.se

Annonser

Trippelvaccin + autism = falskt (GP)


GP skrev igår:

Lancet drar tillbaka vaccinlarm

Trippelvaccin + autism = falskt. Nu tar forskare tillbaka vaccinlarmet och kastar den 12 år gamla artikeln i soptunnan.

Den mycket prestigefyllda medicintidskriften The Lancet har efter åratal av uppblossande bråk bestämt sig för att ta avstånd från artikeln. Publiceringen av forskningsrönen 1998 skapade inte bara en våldsam debatt bland forskare, utan också ett starkt motstånd mot barnvaccinationer i allmänhet och mot trippelvaccineringen i synnerhet.
I korthet gick resultaten ut på att det fanns ett samband mellan trippelvaccinet (mot mässlingen, påssjuka och röda hund) och autism. Dessutom slog artikeln också fast att ett samband med mag-tarmsjukdomen Chrons sjukdom inte kunde uteslutas. Trots att resultaten direkt möttes med stor skepsis av andra forskare, blev genomslaget stort hos hundratusentals föräldrar världen över.
På vissa håll sjönk vaccinationsviljan drastiskt. I vissa områden i Storbritannien från över 90 procent till runt 70 procent av alla barn. Det medförde att barn insjuknade och till och med dog i plötsliga utbrott av mässlingen. Rädslan för vaccinationerna mildrades med tiden, men försvann inte helt – inte ens när 10 av de 13 författarna bakom artikeln tog avstånd från delar av den för sex år sedan.
Sista spiken i kistan för trovärdigheten blev de utfrågningar som den engelska motsvarigheten till Socialstyrelsen genomfört med den ledande forskaren bakom artikeln, Andrew Wakefield. Förhören avslutades förra veckan. Wakefield bor och verkar sedan flera år i USA, sedan han blivit alltför obekväm i sitt hemland.
Efter utfrågningen konstaterar nu också tidskriften Lancet att Wakefield brutit mot god forskningsetik på en rad punkter. Han anklagas bland annat för att ha visat ”känslokallt ointresse” för de tolv barn han byggde sin forskning på. Han anses ha varit partisk eftersom han arbetat på uppdrag av en jurist som företrädde föräldrar vars barn fått autism och som benhårt trodde på kopplingen mellan vaccinet och sjukdomsdebuten.
Idag säger tidningen Lancets chefredaktör Richard Horton i ett uttalande för BBC att artikeln aldrig borde ha publicerats.
Madeleine Sahlman
031-62 41 30
madeleine.sahlman@gp.se

Lönsamt med adhd-behandling i fängelse


sr.se: Lönsamt med adhd-behandling i fängelse

På svenska fängelser och häkten visar studier att mellan 25 och 45 procent av de intagna har adhd. Under tre år har ett pilotprojekt bedrivits på Norrtäljeanstalten där 30 intagna fått äta medicin mot adhd.

Katarina Gunnarsson rapporterar

En ny rapport visar att projektet genererar vinster i mångmiljonklassen.

Ali är en av deltagarna.

– Jag förändrades över en natt. Jag blev en helt annan person. Det fanns ingenting som kunde få mig att slåss igen och så är det fortfarande. Jag blev helt förändrad.

– Allting bara stannade upp, i vanliga fall går min hjärna i 180 kilometer i timmen. Det var som ett moln av lugn svepte över mig, säger han.

Ali är en av de intagna som deltagit i Norrtäljeanstaltens adhd-projekt. 30 intagna fick inne i fängelset diagnosen adhd och medicinerade sedan med ett amfetaminliknande läkemedel.

Medicinen gjorde oss lugna och studiemotiverade säger Ali.

– Vi alla hade ett mycket dåligt förflutet och var aggressiva. Nu blev det mer som en hippieavdelning.

På uppdrag av Kriminalvården har nationalekonomen Ingvar Nilsson granskat adhd-projektet i Norrtälje.

Hans rapport visar att om så även 30 procent av deltagarna med hjälp av medicin kan sluta med sitt kriminella liv finns stora vinster att göra.

– Lyckas man med den ganska måttliga nivån kommer projektet att generera en årlig vinst på 15 miljoner kronor. I ett längre 20-årsperspektiv så är vinsten en kvarts miljard, säger han.

– Vinsterna uppstår genom att människor lämnar en kriminell livsstil med alla konsekvenser i form av brottslighet, våld, tredje man, inbrott och sjukvårdskonsumtion. Det är lätt att förstå att för varje kille som vi lyckas rädda så är det inte bara ett mänskligt liv vi lyckas rädda utan det är betydande samhällsvinster.

Kriminalvården arbetar just nu på riktlinjer för hur Norrtäljeprojektet ska kunna spridas till andra anstalter runt om i landet.

– Då ska man tänka att detta är 30 klienter. Inom Kriminalvården finns det 7 000 intagna. Någonstans mellan 25 och 45 procent av dem har en adhd-problematik. Det är inte så jätteavancerad matematik att förstå att det finns enorma samhällsvinster att göra.

Katarina Gunnarsson
katarina.gunnarsson@sr.se

Allt fler får medicin mot adhd


sr.se: Allt fler får medicin mot adhd

Fler och fler unga killar och tjejer äter medicin för adhd, det visar siffror från Apoteket. För tjejer mellan 15 och 24 år har recepten fördubblats de senaste två åren.

”Så känns det i mitt huvud”

– Som att vara på Ica Maxi eller Willys när det är helt fullsmockat med människor och det bara är kaos och stressen är i 110, så känns det i mitt huvud, säger Linn Elofson.

Hon gick aldrig klart gymnasiet, för att hon inte klarade av att koncentrera sig. Hela tiden glömde hon saker och kände att hon inte riktigt passade in någonstans. Efter att ha mått så i många år fick hon diagnosen adhd.

– Det var som att jättemånga pusselbitar föll på plats.

Nu, några år senare, läser hon de kurser hon missade på Komvux i stället och med medicin och annan behandling har hon börjat känna sig med i världen igen.

– Att fler och fler äter medicin mot adhd beror ju i första hand på att det är fler som uppmärksammas och som får en diagnos, säger Ylva Ginsberg som är specialist i psykiatri. Hon berättar att någonstans mellan två och fyra procent av alla över 18 år har adhd – många utan att veta om det.

– Alla kanske inte behöver läkemedel, men börjar man räkna efter hur många två procent av Sveriges befolkning är och hur många som får behandling nu, så är det fortfarande ett väldigt stort glapp.

På vilket sätt hjälpte det dig att få medicin?

– Framför allt hjälpte det mig att känna mig normal. På ett annat sätt lärde det mig att jag inte behöver medicin för att klara av de svårigheter jag har i dag. Och det är jättepositivt, för jag tycker personligen att man inte behöver äta medicin för att man har adhd.

Stina Ivansson
stina.ivansson@sr.se

DN-serie om Arma själar – psykiatrin, vården, PTSD


Arma själar del 1: Hur ska själen läkas? handlar om vården i kris. Artikeln nämner kort neuropsykiatrin.

Dagens psykvård har blivit ett slagfält mellan olika behandlingsformer. Men vem ser människan i patienten? Idéhistorikern och författaren Karin Johannisson inleder i dag en serie om vårdens kris.

Läs hela artikeln…

Arma själar del 2: Psykiatrin är en humanism – också handlar om psykiatrins humanism

Människan är både en biologisk varelse och ett symbolberoende djur. Psykiatrins utmaning är att se helheten. Det skriver Johan Cullberg i den andra delen i serien ”Arma själar”.

Läs hela artikeln…

Arma själar del 3: Slaget om hjärnan handlar bland annat om krigsveteraner och PTSD

En fysisk misshandel läker ofta fort. Men skadorna på hjärnan kan bli livslånga. Inom psykiatrin finns en brist på kompetens om våldets betydelse, skriver överläkaren och docenten Lotti Helström i serien ”Arma själar”.

Läs hela artikeln…

Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal?


Henrik D. Ragnevi

NEWSMILL: Henrik D. Ragnevi: En dåres försvarstal? >>

Publicerad: 2009-09-26, Uppdaterad: 2009-09-26

Nej, Cristina Husmark Pehrsson, jag har inte gett upp. Däremot är jag realist nog att inse att med de trubbiga vapen som du erbjuder långtidssjukskrivna är det i det närmaste omöjligt för dem att kunna ta sig tillbaks ut på arbetsmarknaden. Helt enkelt eftersom det inte finns någon arbetsgivare som kommer att vilja anställa denna grupp.

Cristina Husmark Pehrsson fortsätter med samma envishet hävda att det nya regelverk som hotar utförsäkra 54,000 människor under nästkommande år, sker för deras eget bästa. Detta trots att över 103,000 personer skrivit under ett upprop mot de hårdare reglerna så vägrar Sjukförsäkringsministern att lyssna på den massiva kritiken.

Denna brist på verklighetsförankring från en ministers håll skrämmande. En stor grupp av våra medlemmar i Attention med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som ADHD, Asperger eller Tourettes syndrom lever på tillfällig sjuk- eller aktivitetsersättning och riskerar att utförsäkras. Många är uppenbart oroade och de mår nu också betydligt sämre av den osäkerhet som borttagandet av den tillfälliga sjukersättningen inneburit.

Eller är det kanske Cristina Husmark Pehrssons intention?
Att göra människor så pass sjuka först så de kvalificerar för tillsvidare sjukersättning och att det därefter inte finns någon möjlighet för dem att någonsin leva ett åtminstone väl fungerande liv?
För det är precis vad som är på väg att hända just nu.

Naturligtvis är inte bara återinförandet av den tillfälliga sjukersättningen någon lösning, men det skulle göra människor lugnare. Då kan de ägna sin tid åt rehabiliterande insatser, istället för att oroa sig över sin ekonomiska situation.

Förövrigt erbjuder inte Husmark Pehrssons förslag några ”nya möjligheter”. Det är redan idag möjligt att med sjuk- eller aktivitetsersättning få arbetspraktik i form av arbetsträning, du kan få en coach beviljad från en privat aktör och det finns till och med särskilda handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar särskilt med denna grupp.

Vad som saknas är arbetsgivare som är beredda att anställa denna grupp. Bland personer med psykiska funktionsnedsättningar så är det strax över 60 procent som står utanför arbetsmarknaden. Det är uppenbart att systemet med lönebidrag inte har fungerat och mig veterligen har inte regeringen talat om att höja taket för ersättningen. Innan årsskiftet fanns för långtidssjukskrivna något som hette särskilt nystartsjobb, som i debatten kallades för nyfriskjobb.

Tanken var förmodligen att den högre ersättningen skulle locka fler arbetsgivare att anställa personer som varit långtidssjukskrivna, men succén uteblev.

Sedan årsskiftet gäller dessa regler också för andra arbetslösa i ett försök från regeringens sida att stävja den ökade arbetslösheten under en lågkonjunktur. Väl så, men om ersättningen inte var tillräckligt attraktivt tidigare, är det naivt att tro att tidigare långtidssjukskrivna ska kunna konkurera med andra friska arbetssökande och då utan några extra ”förmåner”.

Varför inte göra det möjligt att kombinera systemet med lönebidrag och nystartsjobb för långtidssjukskrivna? Det skulle kunna göra denna grupp lite mer attraktiva för arbetsgivare.

Är det med samma trubbiga vapen som redan finns idag som Christina Husmark Pehrsson tror att 54,000 snart utförsäkrade sjuka människor ska ta sig in på arbetsmarknaden, ja då tror jag inte bara att hon är utopisk, utan att hon också fullständigt har tappat all kontakt med verkligheten. Den oro som över 103,000 människor som skrivit under protesten mot de nya sjukförsäkringsreglerna är befogad, men hur får vi vår Socialförsäkringsminister att ta vår oro på allvar?

Henrik D. Ragnevi

Tidigare inlägg:

”Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna”


Cristina Husmark Pehrsson

Cristina Husmark Pehrsson svarar:

NEWSMILL: Vi erbjuder nya möjligheter för de sjukskrivna >>

Artikeln har 13 Newsmill-kommentarer >>

Publicerad: 2009-09-23, Uppdaterad: 2009-09-23

Den tidsbegränsade sjukersättningen infördes 2003 som en reform för att skärpa tillämpningen av sjukförsäkringen. I dag vet vi att dessa regelbundna omprövningar som infördes inte fungerade. Det var inte nämnvärt fler som kom tillbaka till arbetsmarknaden efter att ha beviljats tidsbegränsad sjukersättning, jämfört med den grupp som hade fått en permanent sjukersättning.

Grundproblemet är att sjukförsäkringen i grunden är ett system för att erbjuda ersättning vid arbetsoförmåga, medan arbetslöshetsförsäkringen är ett system för att förbereda människor för att ta steget ut i arbetslivet. Inom sjukförsäkringen erbjuds visserligen medicinsk rehabilitering, bland annat via regeringens rehabiliteringsgaranti, däremot inte stöd för att hjälpa människor att komma ut i arbetslivet.

Naturligtvis skulle sjukförsäkringen kunna göras om så att det även inom ramen för denna blev möjligt att tillhandahålla arbetspraktik, coachning, arbetsmarknadsutbildning och allt annat stöd som finns på arbetsmarknadsområdet. Men hur rimligt vore det att bygga upp en parallell organisation som erbjuder exakt samma tjänster inom sjukförsäkringen som redan i dag finns tillgängliga inom ramen för arbetsmarknadspolitiken?

[b]I stället inför vi nu en introduktion inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, med ersättning . Regeringen har gjort bedömningen att aktiva och kontinuerliga insatser är den bästa möjliga vägen för att hjälpa människor att återfå sin arbetsförmåga. För dem som aldrig någonsin förväntas återfå sin arbetsförmåga kommer sjukersättning naturligtvis alltid att finnas som ett alternativ. Och personer som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.[/b]

I dag är det bara 60 procent av personer med funktionshinder som deltar på arbetsmarknaden. Vi vet alla att den siffran kan öka med rätt anpassat stöd från samhället och arbetsgivarna. Samtidigt vet vi att det i så fall krävs förändringar.

Det måste löna sig att arbeta, även för personer med funktionshinder. Detta uppnår vi genom att se till att människor befinner sig i rätt ersättningssystem, där de kan få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden.

Samhället måste sätta in mer resurser för att stödja individer som varit långtidssjukskrivna. Regeringen satsar därför 17 miljarder riktat till personer som varit sjukskrivna längre tid än 2,5 år, eller vars tidsbegränsade sjukersättning upphör. Dessutom måste vi påverka arbetsgivarna att anställa. Det gör via bland annat genom att utöka antalet lönebidrag och genom att tillhandahålla nystartsjobb. Arbetsgivarna har också fått ökat stöd för arbetsplatsanpassning. Regeringen för ett flerfrontskrig mot arbetslösheten, även arbetslösheten för personer som har något funktionshinder.

Henrik Ragnevi menar att det kanske är dags att ge upp och åtminstone garantera människor med funktionsnedsättningar en trygg ersättning. Själv siktar jag högre. Jag vill att personer med funktionsnedsättningar ska få en trygg ersättning. Men jag vill också att de ska få stöd och hjälp för att komma ut på arbetsmarknaden, om det är möjligt. Och jag anser inte att detta bara är något slags utopi.

Cristina Husmark Pehrsson

Tidigare inlägg: