Npf for Dummies – webbsatsning

Npf for Dummies

“Självhjälp på vägen” heter en webbsatsning som initierats av Barn- och ungdomspsykiatrin i Uppsala och Riksförbundet Attention. På den nya webbplatsen presenteras information om olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – enkelt och lättfattligt.

DN-Chatt om barn med särskilda behov

DN-Chatt om barn med särskilda behov

Jonas, 15 år, blev tvångsomhändertagen innan han fick diagnosen Aspergers syndrom. Fredrik, 13 år, med dubbeldiagnosen adhd och autism fick först inte gå kvar på sin resursskola. Varför tar skolor och myndigheter inte tillräcklig hänsyn till barns diagnoser? Eva Nordin-Olson, läkare och ordförande i Riksföreningen Autism, och Ragnar Olinder, förbundets jurist, chattade med läsarna.

Läs hela chatten…

DN-serie om Arma själar – psykiatrin, vården, PTSD

Arma själar del 1: Hur ska själen läkas? handlar om vården i kris. Artikeln nämner kort neuropsykiatrin.

Dagens psykvård har blivit ett slagfält mellan olika behandlingsformer. Men vem ser människan i patienten? Idéhistorikern och författaren Karin Johannisson inleder i dag en serie om vårdens kris.

Läs hela artikeln…

Arma själar del 2: Psykiatrin är en humanism – också handlar om psykiatrins humanism

Människan är både en biologisk varelse och ett symbolberoende djur. Psykiatrins utmaning är att se helheten. Det skriver Johan Cullberg i den andra delen i serien ”Arma själar”.

Läs hela artikeln…

Arma själar del 3: Slaget om hjärnan handlar bland annat om krigsveteraner och PTSD

En fysisk misshandel läker ofta fort. Men skadorna på hjärnan kan bli livslånga. Inom psykiatrin finns en brist på kompetens om våldets betydelse, skriver överläkaren och docenten Lotti Helström i serien ”Arma själar”.
…
Läs hela artikeln…

Aspergers syndrom – Ett osynligt funktionshinder

Länk till ASPBLADETs artikel: Aspergers syndrom – Ett osynligt funktionshinder

Bra och belysande artikel skriven av Christer Jansson.

ASP BLADET är en webblogg från Socialpsykiatri, Alkohol- och Narkotika avdelningen, Karlstad Kommun.

Fler ska lära sig om ADHD & Asperger

JÖNKÖPINGSNYTT: Det är långa väntetider för att få en diagnos för den som har till exempel Aspergers eller ADHD. För att möta behovet av mer kunnig personal startar nu Hälsohögskolan i Jönköping en ny utbildning i Eksjö och utbildningens platser kommer vara fulla.

Medverkande i inslaget: Anna-Karin Front reporter, Robert Svensson, Lisbeth Wennerholm
Eksjö högskolecenter, Sandra Mulaomerovic läkare och föreläsare neuropsykologi,
Agnes Jürss fotograf/redigerare

Länk till inslaget på SVT Play

SVT anger att denna video finns tillgänglig t.o.m. 31 juli 2010.

Färsk bok om subklinisk Aspergers syndrom

Ursäkta tystnaden från mig här. Har varken haft tid eller (främst) ork. Tack för alla kommentarer som lämnats.

Jag har hunnit halvvägs genom en färsk bok, tror den kom ut i april, med en väldigt lång titel:

Konflikter, missförstånd, ensamhet : återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna? av psykologen Karin Stadler. 

Så här långt in i boken stämmer otroligt mycket in på mig själv och sannolikt även många andra med själv-/o-diagnostiserad Asperger syndrom(AS)/Högfungerande autism(HFA).  Just alla de här begreppen och bokstavskombinationerna tror jag kommer få sig en rejäl omarbetning i framtiden. Jag hoppas inte det kommer ta alltför lång tid.  Diagnosen Aspergers syndrom (AS) till exempel behöver breddas. HFA ser jag egentligen som samma sak som AS.

Ett av boken huvudteser är att det sannolikt finns ett väldigt stort mörkertal därute med odiagnostiserade vuxna personer med Asperger.  Men inte den Asperger många tänker på i – lågfungerande, efterbliven, osjälvständig – utan en som är svårare att upptäcka – en dold subklinisk Asperger. ”Subklinisk” innebär här att man inte uppfyller de etablerade aspergerkriterierna, som de är definierade idag, för att få AS-diagnos, men ändå har sociala kognitiva problem vilket skapar problem och lidande för både individen och omgivningen. Det stämmer in klockrent på mig.

Jag stannar där för jag vill komma vidare i boken. Jag hittar inte mycket på nätet om den ännu. Lite märkligt att jag inte ens kunde hitta någon information om den hos bokutgivning.se som är utgivare, men å andra sidan finns ju information hos boksajterna som säljer boken:

Liten upplaga.se

Adlibiris

Bokus

Boken är ett debattinlägg för att öka medvetenheten om det stora mörkertalet. Jag tror att när den här boken blir känd och fler hinner läsa den kommer den att vara en av de viktigaste aspergerböckerna.

Recensera den!

Vill starta förening för att hjälpa anhöriga

Vill starta förening för att hjälpa anhöriga (Katrineholmskuriren 2008-01-30)

Se även kommentarerna i länken ovan.

Artikeltexten:

”Susanna König och Lennarth Dahlberg startar en lokalförening för anhöriga till barn med bland annat Aspergers syndrom. Nu vill de snarast komma i kontakt med folk i Katrineholmsområdet för att kunna dra igång.

Det första Susanna gjorde när hennes 12-åriga dotter Emily fick diagnosen var att skaffa sig så mycket faktakunskap som möjligt om Aspergers syndrom.
När det var avklarat ville hon veta på vilket sätt hon kunde hjälpa Emily. Susanna bör-jade söka efter föreningar och andra som hade erfarenhet av liknande handikapp.
– Vi kände att vi ville komma i kontakt med andra föräldrar och Emily ville komma i kontakt med andra som har Asperger, berättar Susanna, men det var jättesvårt att komma i kontakt med andra.

Hörde sig själv

Ganska snabbt kunde hon konstatera att det fanns ett stort behov av att starta en lokalförening dit föräldrar och anhöriga kunde vända sig till. Hon tog kontakt med Riksför- bundet Attention om hon kunde starta en lokalförening. Attention är en intresseorganisation för människor med så kallade neuropsykiatriska funktionshinder där Aspergers syndrom ingår. I samma veva kom hon kontakt med Lennarth Dahlberg som har en son med Asbergers syndrom. När de pratade med varandra per telefon första gången kände Susanna en stor lättnad.
– När jag förklarade hur våran situation var och när Lennarth svarade var det som att höra mig själv, berättar hon.

Tror den är efterfrågad

Just nu är Susanna och Lennarth i full färd med att dra igång en förening. Men de behöver förstås vara fler.

– Vi vill komma i kontakt med vuxna, ungdomar, barn med diagnosen och familjerna runt omkring dem, säger Susanna, vi måste vara fler än två om man säger så. Att få med folk i föreningen tror inte Lennarth blir några svårigheter tack vare kommunens storlek. De båda pionjärerna tror att många i Katrineholm länge har efterfrågat en anhörigförening lokalt.
– Om jag, när jag hade fått diagnosen, hade fått ett papper i handen där det stod vilka namn man kunde vända sig till hade det hjälpt mycket, säger Susanna.
– Även om de inte kanske inte vet något om just ditt barns eller ditt funktionshinder kanske de kunde hjälpa mig med vad man ska vända sig.
– Det viktigt att vi drar igång nu och inte väntar för länge, tillägger Lennarth som en direkt uppmaning till folk att snarast höra av sig.”

Blind, döv och Asperger hindrar inte Anton vid pianot

Blind, döv och Asperger hindrar inte Anton vid pianot (sydsvenskan.se 2008-01-28)

Anton Nilsson är elva år. Han är intelligentare än de flesta i samma ålder, har fullt musikgehör, spelar flygel, orgel och gitarr och drömmer om att bli författare.

Men Anton har också Aspergers syndrom, en grav hörselskada på vänster öra och är nästan helt blind. Därför har han ytterligare en dröm – att få gå i en specialskola med få elever.
– Han klarar inte situationer med mycket folk, säger Antons mamma, Cecilia Nilsson.

Anton föddes blind. å grund av det bestämde Cecilia och hennes man, Evert, att hon skulle stanna hemma för att hjälpa deras son att ”se”.

Tre-fyra år senare kände föräldrarna att det var ytterligare något som inte stämde.
– Vi insåg att han hade autistiska svårigheter, förklarar Cecilia Nilsson.
– Vi förstod också att Anton var väldigt intelligent, hade mycket lätt för att lära och hade flera specialintressen som tekniska prylar, bilar och musik.

Vi sitter vid bordet i vardagsrummet hemma i familjens hus i Källstorp, norr om Trelleborg. Cecilia Nilsson berättar att det var i samband med att Anton började i skolan i Klagstorp, ett par kilometer bort, som nästa motgång kom. Då upptäcktes att Anton hade en grav hörselskada på vänster öra.
– Som gravt synskadad är hörseln det viktigaste sinnet. Med hörselskadan och de autistiska svårigheterna blev det riktigt rörigt för Anton, säger Cecilia Nilsson.

Genom flitig träning har Anton skapat sig sju procents syn på det vänstra ögat. På det högra ser han inte mer än tre procent.

Med hjälp av en konsulent från specialpedagogiska institutet i Malmö, har skolans personal i Klagstorp informerats om Antons svårigheter.
– Första året i skolan kom han i en klass med trettiotvå elever, uppdelad i två klassrum. För Anton blev det väldigt rörigt, vilket tröttat honom mycket, säger Cecilia Nilsson.
– Vi har poängterat vikten av att Anton behöver gå i en liten grupp i skolan med som mest sju-åtta elever. Att ha ett handikappat barn i en integrerad skola ställer enorma krav på föräldrarna.

Till hösten hoppas Cecilia och Evert Nilsson att deras son ska få börja i en skola i Trelleborg för barn med Aspergers syndrom eller liknande handikapp.
– Det är skandal att jag inte tidigare fått börja i en sådan skola, ryter Anton till och slår bestämt ena handen i bordsskivan. Och om det inte finns någon plats för mig kan jag inte leva.

Han är redan orolig över en rad praktiska detaljer i den nya skolan. Anton undrar hur det går till när alla elever ska ut samtidigt från klassrummet, hur han ska kunna få på sig ytterkläderna inför rasten och om det inte blir väldigt trångt i korridoren.

Han är också tveksam om han kommer att gilla maten, om han kommer att tvingas äta gröt till jul och om det är mycket oväsen i skolrestaurangen.

Cecilia Nilsson upplever det som om att det är godtyckligt i fall ett barn med Aspergers syndrom ska få specialundervisning eller inte.
– Det blir ofta de barn som har starka föräldrar som får ta del av stödet – alla andra hålls utanför, menar hon.

Antons stora intresse för musik kan bli hans räddning i livet. Han började spela på musikskolan när han var sex år och sedan förra julen står det en flygel placerad i familjens musikrum.

På väggen hänger en bild från 2007 som visar Anton tillsammans med Robert Wells, när de träffades i Globen i Stockholm. Sedan det mötet håller de kontakt via mejl.
– Jag spelar gärna ett stycke för er – Änglaröster, säger Anton glatt och förklarar i snabbt tempo att kompositören heter Friedrich Burgmiller och att det handlar om klassisk musik.

Alla de stycken Anton spelar – på gitarr, orgel eller piano – har han lärt sig genom sitt absoluta gehör.

Om han inte blir musiker i framtiden, ska han bli författare. En av Antons berättelser ska publiceras i de synskadades rikstidning.
– Den ena boken heter Min sportbil talar inte med vem som helst, och del två har fått namnet Rysliga berättelser, säger Anton.

Hoppet för honom är resursskolan Borgen i Trelleborg.
– Inom kort ska vi få besked om Anton får en plats eller inte, säger Cecilia Nilsson. Det kan bara bli så… att han får plats. Annars…. ja annars vet jag inte vad som händer.

SVT ABC: 50 läkare saknas inom barnpsykiatrin

Det är ingen jämlik vård i Stockholm” (svt abc 2008-02-08)

Artikeltexten:

”Både läkare och chefer larmar nu om bristen på läkare inom barn och ungdomspsykiatrin (Bup) i Stockholms län. Det saknas ett 50-tal specialister jämfört med behovet och värst är situationen i Skärholmen.

-Jag har varit chef i 20 år. Jag har hela tiden arbetat med de här frågorna och försökt rätta till den här orättvisan. Det är ingen jämlik vård inom barnpsykiatrin i Stockholms läns landsting, säger Gunilla Bervander, verksamhetschef för Bup i sydvästra delen av Stockholms län.

I Skärholmen är ohälsan hos befolkningen bland den högsta i Stockholms län, och det gäller även barnen.

Behöver 4,5 läkare till

För de barn som söker sig till barn och ungdomspsykiatrin finns psykologer och kuratorer, men just nu bara en läkare som arbetar 60 procent. Ingen annan Bup-mottagning i länet har så stor läkarbrist.

-De här senaste åren har vi fått ökade kunskaper om Adhd, Asperger, Autism. I dag är läkarnas specifika kompetens jätteviktig. Vi måste få fler läkare om våra barn ska få den vård som vi kan ge dem, och som de behöver, säger Gunilla Bervander.

Enligt landstingets policy för Bups öppenvårdsmottagningar ska det finnas två läkare per 10.000 barn. I Skärholmen skulle det betyda fem läkare. Men även i övriga länet är det stor brist på läkare, visar siffror som läkarförbundet tagit fram. Av de 81 läkare som ska finnas enligt policyn, finns i verkligheten bara dryga 30 specialister.

Går på knäna

Pappaledige Sven Roman som är en av dem som nu utbildar sig till specialist berättar om kollegor på BUP-klinikerna som går på knäna.

-Man säger att man satsar på det, men vi upplever inte att man gör det. Man skulle behöva satsa mer resurser. Man skulle kanske behöva ta in folk utifrån för att få hjälp att rekrytera på ett professionellt sätt. För som det är nu inom en del öppenvårdsmottagningar där det är en vakanssituation på 70 procent eller mer, som mest är det 90 procent, är det frågan om man kan kalla det för medicinsk verksamhet, säger Sven Román, ledamot i Läkarförbundet.

Sedan länge går det mer resurser till Bup-mottagningarna i norra länet än i södra. Och nu när det börjar komma utbildade barnpsykiatriker skulle Skärholmens Bup behöva sex miljoner till, enligt Gunilla Bervander. Men hon är osäker på om man kommer att de pengarna.

-Inte som det ser ut i dag. De signaler jag har fått säger att vi inte får mer pengar, utan till och med en kostnadsökning på 4 procent som vi kompenseras med 2 procent. Så i själva verket får vi mindre pengar, trots att vi skulle behöva mer pengar. Det är en ekvation som är väldigt svår att få ihop.”

Göteborg: Övre åldersgränsen på 35 år är borttagen

Henrik Ragnevi bloggar om en positiv nyhet från Göteborgsregionen (även Mölndal m.m.):

I går var jag ute på Ågrenska i Hovås utanför Göteborg. Jag var där för att presentera föreningen Attention, men pratade mest om vilka frågor som vi driver.Bland annat nämnde jag att vi under förra året arbetade mycket med frågor som rörde vården och att den övre åldersgränsen på 35 år är borttagen från och med årsskiftet, vilket jag tror till viss del beror på att Attention i Göteborg har uppmärksammat frågan. Det är dessutom glädjande att man har börjat göra utredningar av vuxna på allmänpsykiatriska mottagningar och inte bara på specialistmottagningar. Detta skulle kunna korta köerna för att få en utredning betydligt.

Bor du t.ex. på Hisingen i Göteborg är chanserna goda att du kan få en utredning inom tre månader, däremot så måste det vara möjligt för alla, inte bara för boende på Hisingen att få en utredning.

Sedan pratade jag också mycket om arbetsmarknadsfrågan och hur många som står utanför och hur andelen arbetslösa ökat under de senaste åren, samt vad den senaste reformen ”särskilt nystartsjobb” innebär. Då tog jag också upp varför jag tror att det inte kommer få önskad effekt för att få ut denna grupp på arbetsmarknaden om man inte också informerar företagen om neuropsykiatriska funktionshinder i en informationskampanj och gjorde en jämförelse med systemet med lönebidrag.

bold-markeringarna är mina egna /Barracuber